söndag 15 december 2013

Gjort det - igen - Done it - again

English below

Jaha, så är vi där igen!
Ett nytt objekt har hämtats hem för att ingå i projektet "utnyttja varje kvadratcentimeter av ett hus".

Ingredienser denna gång:

  • en bil med släpkärra
  • ett antal spännband
  • presenning
  • hund (som alltid finns där vi är)
  • entusiastisk (? ) make
  • samt undertecknad
Resmål: inom farbart avstånd
Ärende: hämta hem en mattvävstol med imponerande bredd

Utlovat: acceptabelt väder

Jag har alltid önskat mig en stooor vävstol. En som man kan väva rejäla mattor på. 
För något år sedan blev jag erbjuden att köpa en verkligt stor vävstol men tackade nej på grund av att den var enormt stor, ca 4 m.
Nu fick jag av en slump kännedom om en lagom stor vävstol med 2,5 m vävbredd och beslöt mig för att den var lagom för vårt något snålt tilltagna hus.
Och tänk, nu finns den hemma hos oss om för tillfället i ett nedmonterat skick och lagd på en plats vi kan undvara någon meter av.
Så småningom skall den få ersätta en av mina befintliga större vävstolar men just nu är den tillfälligt immobiliserad.
Idag känner jag mig, som ofta, rik! Inte på värdet av samlingen av redskap utan för att jag begåvats med en fantastisk make som uppmuntrar mig och som alltid ställer upp på mina, ibland vidlyftiga, idéer och för att jag får lov att realisera dessa utan protester.

Mattvävstol sidostycken    - Loom details

Mattvävstol i delar med pall   - Loom details


Well, here we go again!
Once again a new item for my project "how to use every inch of a house" has been collected.

Ingredients this time:

  • a car with a trailer
  • a couple of  trailer straps
  • a tarpauline
  • a dog (that is always where we are)
  • an enthusiastic (?) husband
  • and myself
Destination: within navigable distance
Subject: bringing home a carpet loom of impressive breadth

Promised: acceptable weather

I have always longed for a big loom. A loom for weaving  really big carpets/rugs.
Some years ago I was offered to buy a really big loom but declined because it was huge, about 4 meters (almost 13 feet) wide.
Now, by chance, I got to know of a loom, 2,5 meters wide and decided that this one could fit our somewhat meager house.
And can you imagine, the loom is in our house, currently in dissambled state and  in a place we could
despence with a meter off.
Eventually it will replace one of my larger looms but for the meantime it is temporarily immobilized.
Today I feel, as I often do, rich! Not rich of the value of  my collection of weave and spinning tools, but because I have such a fantastic husband which always encourage me and always accepts my sometimes idiotic ideas and lets me implement them  without getting  crazy.

torsdag 5 december 2013

Julbestyr.

En liten sak som går lätt att sticka emellan med så här några veckor innan jul bör man ha.
En sak som går fort och känns trevligt är att väva band.
För många år sedan såg jag ett band med tomtar. Tomtar passar väl så här före jul men mönster  var en annan fråga.
Vad gör man då som väverska?
Jo, man ritar sitt eget mönster, går till arbetsrummet och varpar ett litet lagom långt band, ca 1.5 m.
Eftersom jag inte vill sitta fastbunden skall varpen monteras i bandvävstolen, den jag kan ha i knät.
Varpen stämmer inte med den möjliga längden så lite pysslande för att få en bra slinga tog några minuter extra. Varpändarna knöts samman med mattvarp.
Nu har det gått några timmar och mitt band är halvfärdigt och känns fortfarande lika trevligt som  när jag planerade bandet.


tisdag 26 november 2013

Julmässa

För många år sedan, innan livet med får, tillhörde vi de som deltog i några av alla de många julmässor som fortfarande förekommer runt om i landet.
Vi valde att deltaga i några av de största mässorna för att visa upp och sälja våra produkter. Då var det mest vävda produkter men också KM:s smide.
I söndags gjorde vi en liten utflykt till nostalgilandet och besökte julmässan på Wapnö slott.
Omgivningarna är vackra med gamla byggnader.
I magasinet, en gammal byggnad i skiftesverk, huserade hantverkarna. Där fanns hantverkare av superb kvalitet blandat med mer ordinära alster som man kan hitta på de flesta ställen. M
Mängden hantverkare var omfattande och fördelat på magasinets fyra plan.

Vi fastnade för gruppen hantverkare som tidigare ingick i hantverksgruppen som tillsammans drev Heagård.
Under åren på Heagård fanns också en del utställare som tillfälligt deltog i utställningen. Vi, KM och jag var en av dem som deltog under några år under julutställningen.
Sedan blev vi med får och det blev plötsligt svårare att vara låst flera dagar i taget och också mässorna i Båstad, i Hjo, på Nääs slott, i Brunskog och Sollentunamässan liksom på Lilla Böslid fick avstå från vår medverkan.
Så trippen till Wapnö slott var en nostalgitripp även om vi aldrig varit en av utställarna där.
Vi brukar inte fotografera inne bland utställarna av respekt för utställarna och deras produkter men en bild från utsidan blev det.


tisdag 19 november 2013

Enligt min åsikt...

Only Swedish today. Book summaries

Jag gillar böcker!
Framför allt gillar jag att äga böcker.
Böcker med innehåll - oftast fackböcker.
Min bokhylla innehåller en hel del böcker inom de områden jag arbetar med t ex inom vävning och spånad.
Nya böcker har en särskild plats i mitt hjärta, i alla fall om de kan ses som en möjlighet att tillföra ytterligare kunskap inom mina områden.
Igår anlände två nya böcker. Den ena har det talats om tag som en uppföljare eller reviderad upplaga av en författares tidigare utgivna bok, nu sedan länge utgången från förlaget.
När det aviseras en nyutgåva av en bok förväntar jag mig en förbättrad och vidareutvecklad variant av boken. En bok som ge mer till mig och till nya läsare inom ämnet.
Den bok jag tänker är boken "Ull och ulltekniker".
Nyutkommen bok till vänster och den äldre till höger
Enligt författaren har boken kommit till efter ett önskemål från Svenska Fåravelsförbundet.
Jag som läst och nästan läst sönder författarens, Kerstin Gustafsson, tidigare bok "Ull-hemligheter möjligheter färdigheter" , skriven tillsammans med Alan Waller, hade stora förväntningar på den nya boken, dels som ett komplement till svensk litteratur i ämnet, dels som ett alternativ till  böcker utgivna framför allt i USA men även New Zeeland.
Förväntningar kan bli för stora. Det är precis vad jag kände när jag läste igenom Kerstins nya bok.
Den är mycket ytlig. Där den tidigare boken ägnade många sidor åt spånad, garnkvaliteter och påverkan på färdig produkt av sättet att spinna, snodd och ullval,  känns det som den nya boken på ett fåtal sidor behandlar ämnet på ett ytligt sätt.
Bokens layout är inte heller något som tilltalar mig. Var och varannan mening verkar vara fristående från övrig text med några ord i början av varje mening i fetstil som för att påtala ordens betydelse. För mig känns det som att texten inte hänger samman. Sättet att skriva tycker jag mer ger ett intryck av uppslagsverk utan att på något sätt närma sig dess innehåll.
Ett stycke som kunde vara mer instruktivt och ge fler alternativ är "Att spinna på spinnrock" där alla spinnerskor/spinnare förutsätts hålla ullen i höger hand. Ett bättre alternativ hade varit att prata om främre och bakre hand i förhållande till spinnrockens pipa. Alla spinner inte på samma sätt och alternativa sätt att hålla ullen skulle medverka till att inte avskräcka utan inspirera nya spinnare/spinnerskor.
Bokens bilder är vackra i den mån de förekommer men bildtexter som förklarar var bilden är tagen och av vem och vad bilden visar, lyser med sin frånvaro.
En av de bilder som jag anser vara ett mycket dåligt exempel är bilden som visar klippning av får i klippstol där stolen inte höjts och därmed ger klipparen en utomordentligt dålig arbetsställning.
Visserligen kan min kritik av just denna bild bero på min profession. Som ergonom blir man uppmärksam på dåliga arbetsställningar.
Litteraturhänvisningarna i slutet av den 99- sidiga boken tar enbart upp svenska referenser som dessutom har över trettio år på nacken. Inga referenser till de senast utkomna böckerna om garn och spånad från "det stora landet i väster".
Sammantaget vill jag använda författarens egna ord för att uttrycka min åsikt, "Lägger man ner så mycket arbete på hela processen - då skall det man gör hålla form och struktur". Det fattas en bit i citatet eftersom det i författarens fall gäller spånad men utdraget ger min uppfattning om boken. Jag föredrar den tidigare boken Ull!
Boken är häftad och säljs som Print-on-demand -kopia av GML-förlag. Priset inkl frakt är 292:- med Klarna faktura. Försök att betala med kort, till 30 kr mindre kostnad, fungerade inte.


Den andra boken som jag beställt är en nyutkommen bok av Barbara Parry med titeln "Adventures in Yarn Farming".

Boken handlar bland annat om fåruppfödning i New England. Här beskrivs allt förekommande på en djurfarm med avel som är inriktad för bra ull. Jag har ännu så länge läst om Våren i boken som är uppdelad efter årstider och fått följa med författaren in i fårstallet under lamning och uppleva de problem som kan uppstå när man har ca 100 tackor som skall lamma på våren, under en begränsad tid.
Boken som är inbunden och trådbunden har förutom text, proffsigt tagna bilder och också förslag på stickade plagg och vävda och sydda produkter lämpliga för dagens människor.
Hittills är jag fångad och känner att det här är en bok som passar en får- och ullfantast som mig.
Priset är också mycket bra. Endast 173 :-  Språket är engelska.  Denna omfattande bok, 309 sidor, kommer att pryda sin plats i min bokhylla när jag läst och begrundat både en och kanske till och med flera gånger.

måndag 11 november 2013

Specialull - Wool with special qualities

English in between
När datorproblemen till största delen är lösta och vädret fortfarande står på minussidan (regn) finns det tid till annat.
Ullen som klipptes i höst sorterades och den ull som var skräpig och kort sorterades för sig, till mig.
Nu är det inte så att ullen på något sätt är att anses som sekunda - om man kan tänka sig att plocka bort det skräp som fastnat runt halsen. Tvärtom är det den ullen som är särskilt eftertraktansvärd eftersom den är mjuk, så mjuk att man inte tror det är sant.

When my computer problems finally are almost solved and the weather still is a mess (rain) there is time for other things.
The wool, sheared this autumn was sorted and the wool with most VM and too short,  was sorted in a special pile, for me.
Oh no the wool is not second quality - if you want to take away the debris caught in the neck wool. On the contrary, this wool is special because it is soft, so soft it's hard to believe.

Som ni säkert kommer ihåg har jag Ryafår (och några som är en korsning av  Ryafår och Klövsjöfår) och Värmlandsfår. Även dessa får som anses, av de som inte vet bättre, ha en ull som bara är användbar till mattgarn om än ens då.
Den är klart användbar och mer till, om man väljer rätt sorts ull till rätt typ av garn och produkt.
Nu har jag spunnit ullen från en tacka som är vit. Vit är en sanning med modifikation eftersom den bästa ullen sällan är kritvit utan naturvit.
En duktig ullbedömare skrev en gång i ett inlägg om kritvit ull som den ull som gav henne en förhandsvink om att den ullen säderligen var behäftad med ullfel,  d v s märghaltig ull som inte skall finnas hos Ryafår.
Halsullen som är en sådan delikat ull att använda skall också behandlas med vördnad under förarbete, kardning och spånad.

I'm sure you remember we have Rya sheep (and some crossbread Rya sheep and Klövsjö sheep) and Wermland sheep. These sheep are ment, by those who doesn't know better, to have a kind of wool useless to anything but carpets/rugs and sometimes not even for that purpose.
Of course you can use the wool if you choose the right wool for the right product.

I've spun the wool from a white ewe. White is more a definition because the wool is more off white than pure white.
A very competent wool assessor ones said that pure white wool gave her a hint the wool would have a hollow core that is not desirable in Rya sheep.
The delicate neck wool  shall be used with veneration during sorting, washing, carding and spinning.


Utgångsläget ull som sköljts i rent vatten - Wool, washed in pure water
Alltså fram med de bästa handkardorna och karda fina porösa kardrullar,

That is, use your best hand carders and make nice airy rolags,

Kardrullar  - Rolags
och spinn dessa på favoritrocken (en av dem) till ett mjukt men ändå formfast garn.

spin them using your favorite spinning wheel (one of them) to make a soft but still form solid yarn.

Spinnrock Joy utväxling 8,5:1   -  My Joy ratio 8,5:1
Mitt mjukaste garn spinner jag med långdrag. Det bästa garnet spunnet med långdrag får man genom att spänna spolbromsen precis lagom, så hårt att man kan dra ut ullen utan att dra med det spunna  garnet och så löst så att "draget" inte rycker ullen ur handen. Jag låter snodden löpa upp samtidigt som jag drar ut garnet. Du kanske gör annorlunda. Alla sätt är tillåtna.
Nu skulle jag naturligtvis lagt in en bild på det färdigtvinnade garnet  - för det är tvinnat - men ni får vänta till efter tvätt.

My softest yarn is made by longdraw. I get the best yarn spun with longdraw  when I  tighten the bobbin brake so I can draft the wool without getting the yarn come off the bobbin and  so light that the wool isn't snatched from my hand. I draw the wool and let the twist run up just close to my hand .
Maybe you do it in another way. Every way to spin a longdraw is allowed.
I should have posted a photo of my plied yarn - it is plied - but you have to wait until I have  washed the yarn.


Vad vore livet utan litterär stimulans. Hos oss finns det böcker överallt och har alltid funnits. Tack och lov för att det finns bibliotek men också för att böcker idag går att köpa till ett överkomligt pris och är lättillgängliga också från andra länder.
Våra bokhyllor har ett omfattande innehåll om än kraftigt decimerat efter en rejäl gallring för något år sedan då masslitteraturen och de böcker man förr bara var tvungen att ha i sitt bibliotek rensades ut i strid med alla måsten. Kvar blev de böcker som samvetet inte tillät slängas och naturligtvis facklitteratur i de för sinnet käraste ämnena. Vad tror ni finns i min bokhylla ( och på mitt nattygsbord och på bordet intill och ..?

What wold life be without litarary stimulus. We have books all over the place and there has always been. Thank God for the Libraries bub also for the sheap books avaliable also from other countries.
Our book shelves has a comprehensive content although reduced after sorting out a huge mass of books  and leaving those books one have to have, almost all nonfiction books in the most beloved topics. What do you think my bookshelves contain ( and my nightstand and the table beside and ...?

En ny bok har letat sig in bland mina andra. En bok om samernas dräkter och band. En trevlig bok som ger en inblick i klädedräkten hos samer i norra Norge. Dessutom innehåller den en del band gjorda i bandgrind.
Rolig inspiration mer än en mönsterbok. Jag arbetar dessutom med egna mönster eftersom mina band finns till försäljning.

A new book has got it's place on the shelf. A book about the Sami people of northen Norway and their clothes. The book also show some bands made in a rigid heddle. A nice inspiration more than a pattern book. I always make my own patterns because the bands I weave are for sale.

söndag 3 november 2013

Uppdatering!

Jag skall göra ett försök att summera det som hänt sedan sist.(Det är ett tags sedan vi träffades senast)

Min tröja av handspunnet garn från vår Nellie, Border Collie, är färdig och provad för fotografering. Den kommer troligtvis inte att bli ett favoritplagg trots att den är varm och jag fryser lätt.
Garnet jag spann räckte. Redan tidigt tog jag ett beslut att använda handspunnet alpackagarn som dekoration på oket och ärmarnas nederkanter och det var ett klokt beslut. Det brungrå garnet räckte nästan precis. Några gram blev över.
Jag stickade tröjan uppifrån och ned. Nej jag använde inte Tant Koftas mönster. Min tröja är stickad efter mina tankar och provad under hand för att passa mig.
Det är inte första gången jag stickar utan mönster. Under åren har det blivit en hel del tröjor och jumprar både till mig och KM. De gånger jag följt mönster har jag inte blivit nöjd.


Men -  någon favorit blir det nog inte. Den får bli en påminnelse om att man kan spinna garn av hundull.


Nu är det garn av värmlandsull som gäller. Det är två tröjor planerade.

Nästa händelse var i början på oktober när vi hämtade vår nya avelsbagge. En resa som gick till Orust och resulterade i att Ryabaggen Albert fick följa med hem till oss för att få glädja våra Rya tackor.
Albert är vit och har lång fin ull. Nu har de fyra veckorna i karantän gått och i morgon skall mötet mellan de tilltänkta damerna och vår lille herre äga rum.
Om ni har missat  bilden på Albert på min FB-sida så kommer den här igen.
Nu är han något större. Det har ju gått en tid sedan bilden togs.




Dagen efter hämtningen tog vi plats på Naturum på Getterön i Varberg. Årets "ull i kubik" med företag med ull som specialitet fanns med för att visa sina produkter. Det var också debut för vår möjlighet att ta betalt via kortbetalning. Lite spännande innan vi visste att det skulle fungera - det gjorde det.




Sedan dess har arbete pågått med iordningsställande av den ull som hämtades vid samma tillfälle som vi hämtade baggen.
Vi väntar fortfarande på resten av vår ull som skulle skickas till oss eftersom den  inte var färdig när vi, enligt överenskommelse, skulle hämta den.
Mycket finns ändå utlagt i butiken.
Dessutom har årets klippning av höstullen ägt rum. I år var det kvinnlig klippare till största delen. Jag klippte 17 får och KM 3. Förra året var det nästan tvärtom.
Ullen från årets klippning är mycket fin. Eftersom vi inte har haft någon lamning i år är ullen utan påverkan från lammens bus.
Jag har tagit undan den ull som blir lite skräp i,  halsullen, som skall bli mitt arbetsmaterial så småningom.
Den ull som finns i butiken är enbart från rygg, bog och sidor vilket innebär att det är den finaste, renaste ullen som finns till salu.  Nu kan man dessutom köpa ullen i mindre mängd eller om man så vill i större mängd.



När det mesta som gäller webbutiken är avklarat blir det en del tid över. En ide som var tvungen att omsättas i praktiken har fått uppmärksamhet den senaste veckan.
Band att fästa på mina vävda produkter har vävts i min ena bandvävstol, den som får plats i knät och därmed är lättarbetad.
Här kommer en bildserie på hur man kan väva i dessa.


Dessa band skall användas på de mattor som då och då lämnar vävstolarna här hos mig.
De är vävda med bomullsgarn 16/2. Nu planeras band med sytråd för mindre produkter där bandet skall vara lite mer diskret.

En vävstol till har blivit av med en del av det vävda och blivit till braskuddar.  Materialet är ull och de är vävda i egen design.

 
Till sist en stilstudie med en spinnerska vid en grön spinnrock. Fotot är inspirerat av ett möte med en annan kvinna med en grön spinnrock vid evenemanget i Ramnaparken. Denna kvinna hade en spinnrock tillverkad av en spinnrocksmakare i Rångedala utanför Borås.
Spinnrockarna var ganska lika men inte helt.
Jag har dragit slutsatsen att man inspirerats av varandra och att min spinnrock, som identifierats som en Ljungbyrock, inte har sitt ursprung utanför Borås trots sin likhet.
Tack till dig med Rångedalarocken som dessutom var snäll och kopierade av dokumentationen  om tillverkaren för att jag skulle få lära mig mer om denna djungel av tillverkare av spinnrockar.
Min spinnrock ingår i min samling av spinnrockar med olika ursprung och med olika utseende men ändå med liknande funktion - och fungerande.

Jag har också moderna spinnrockar men min passion ligger hos de gamla som har en alldeles speciell charm och som måste lära kännas för att ge av sina inneboende hemligheter  och medverka till fantastiska skapelser.

tisdag 10 september 2013

Svampletning med ovanligt fynd. - Searching for mushroms and get another findings

 English below

För knappt en vecka sedan skulle KM och jag ta en promenad i skogen där vi tidigare hittat sammetsfotad  pluggskivling.
Nu bar det sig inte bättre än att svampskogen var tom på svamp, både den eftertraktade och annan. Att det inte skulle finnas så mycket kunde vi förstå med den långa värmeperiod som vi har varit lyckliga nog att ha haft i sommar, men att det skulle vara helt tomt trodde vi inte.

Något mer än lite besvikna gav vi oss hemåt igen i sakta mak.
Vid en å, inte långt ifrån oss, där det för länge sedan funnits en såg och där man när jag var liten kunde tvätta sina mattor och där vattnet nu brusade fram i glatt porlande, fick vi se en vit luddig hög.
Med fiberblicken påkopplad kan man inte bara åka förbi.
Ett rop till maken som körde bilen fick honom att stanna och backa tillbaka för att titta på underligheten och se vad det var som låg där en bit ifrån vägen.

Det vita visade sig vara ull. Inte fårull utan mjuk, vit, mycket kortare ull - ca 3-4 cm långa fibrer av något jag tolkade som kaninull. Ingen lukt förutom en lukt som från animalier.
 Med en ulltokigs feberartade rörelser plockades ullen upp. Här skulle inget spinnbart förfaras. Några rester blev kvar men man skall inte vara sniken när det gäller gåvor från ovan.
Grannen som med sin traktor körde förbi till sin senaste gallringsplats (skog), måtte ha tittat förundrat på den tokiga kvinna som nedhukad vid vägen samlade ihop något  vad det nu var.

Vi återtog färden mot hemmet - ett hundratal meter till - vad var det som låg i diket på andra sidan vägen?
Mer vitt! Kunde det möjligen vara...?
Ja tänk där låg en liten klick till av detta underbara.

Väl hemma plockade jag fram min lilla gröna (vårt tillskott till sländvärlden - en turkisk slända i miniformat).
Den väger bara ca 15 gram och passar kort, finfibrig ull. Ingen kardning som tar tid utan spinna från tott med lite mer snodd för att binda de korta fibrerna. Två färdiga nystan  blev det med sammanlagt 35 gram vitt entrådigt som från sina nystan tvinnades till tvåtrådigt garn på min skammelrock.
Idag har jag tvättat garnet som nu har torkat.  Garnet blir nog lagom till ett par lyxiga pulsvärmare.
Så mjukt och inte ett dugg stickigt.
Alldeles nytvättat garn  - Just freshly washed yarn


En närbild på mitt garn av hitte"ull". - A closeup of my yarn from  the found "wool "

Mm, så det kan bli när man inte hittar den svamp som skulle användas till färgning utan i stället gör fiberfynd vid vägkanten.
Hösten är en härlig tid!

Less than a week ago  KM and I would take a walk in the woods where we had previously found the velvet -footed plug mushrooms .
Now we found the mushroom forest empty of mushrooms, both sought after and another.  After the long hot summer we did not expected it to be many, but  we did not
thought  it to be completely empty. 

More than a little disappointed we leisurely went back towards home  .At a creek, not far from us, where it long ago been a saw  driven by the stream and where one, when I was a kid, could wash their rag rugs and where the water now surged forward in smooth rippling, we saw a white fuzzy high. 
With fiber gaze turned on, you can not just go by.A shout to hubby, who was driving the car, got him stop and back up to watch the strange device and see what it was lying at some distance from the road.The white proved to be wool . Not wool from a sheep, but a soft, white, much shorter wool - about 3-4 cm long fibers of something I interpreted as rabit wool. No odor besides an light smell of an animal product.With the mooves from a wool-nerd - I picked up the wool. No spinnable wool should be left aside . Some residue remained but one should not be greedy when it comes to gifts from heaven.
The neighbor on his tractor, drove past to reach his recent thinning area ( forest ). He must have looked in wonder at the mad woman kneeling beside the road gathering  something whatever it was . 

We resumed the journey to home - a hundred meters more - what was  that  in the ditch on the other side of the road?More white! Could it possibly be ...?Yes imagine - there was a small amount more of this wonderful wool.Once home, I picked up my little green spindle (our contribution to the world of spindles - a  small Turkish spindle). It only weighs about 15 grams and fits short, fine wool. No carding -  but spin from the lock with a little more twist to bind the short fibers. The singles from to spindles became a total of 35 grams of yarn. I plied it directly on my Norwegian style spinning wheel..
Today I washed the yarn which has now dried up. The yarn will be enough  for a pair of luxurious wrist warmers .So soft and not at all scratchy .
Mm, so it can be when you can not find the mushroms that would be used for colouring yarn  but instead makes fiber bargain at the roadside.
Autumn is a lovely time !

tisdag 3 september 2013

Ett resultat till sist. - An update for service

English below

Så är då mitt envisa arbete vid datorn till ända.
Nu finns resultatet att skåda med inträde från vår hemsida. Vår butik har fått en något annorlunda utformning och har nu automatisk orderhantering och flera betalningsalternativ. Tills vidare är det möjligt att betala med kort, via internetbank eller med Paysonkonto.
Så småningom skall vi också kunna erbjuda betalning via faktura.

Arbetet har pågått fysiskt de senaste två -tre veckorna men planeringsstadiet har varit betydligt längre med många listor med tabeller för för och emot.
Vi hoppas att du som kund skall uppleva en förbättring med ett enklare förfarande med beställning och betalning.
Vår handlägganingstid skall vi, också i fortsättningen, hålla så kort som möjligt.

En förändring har skett.
Den engelskspråkiga delen av vår butik har tagits bort. Det går naturligtvis fortfarande att handla och kontakten sker som tidigare via e-post med svar via e-post.

Vår ambition med en förändring av butiken är att erbjuda våra kunder på hemmaplan ett betydligt enklare förfarande. Vi hoppas och tror att det kommer att uppskattas.


My tenacious work at the computer is over.
The result can be seen on our website. Our shop has been given a slightly different design and has now automated order management and multiple payment options. Until further notice, it is possible to pay by credit card, via internet banking or Payson account.
Eventually, we will also be able to offer payment by invoice.

Work has been going on physically in the last two-three weeks but the planning stage has been considerably extended with many lists of tables "for and against".
We hope that our customers will experience a benefit with a simpler procedure with order and payment.
Our treatment of the orders will continue to be kept as short as possible.

A change has occurred.
The English section of our shop has been removed. Of course it is still possible to buy from us and contact takes place as before via email by reply e-mail.

Our ambition with a change in the shop is to offer our domestic clients a much simpler procedure. We hope and believe it will be appreciated.

fredag 30 augusti 2013

Vilse i cyberspace

Åh vad tiden går fort.
Jag är inte försvunnen, bara tillfälligt bunden till att utforska och förändra min del av cybervärlden.
För närvarande har jag tillbringat många timmar, dagar till och med veckor låst till den lilla begränsade värld som nu är min tillvaro.
Håll ut! Jag börjar skönja ett slut på mina vedermödor och framträder snart igen på arenan förhoppningsvis i en bättre och mer lättsmält form.
Mellan arbetspassen, som just nu är gigantiska, kopplar sinnet av med lite spånad. Finfibrig finull och min skammelrock får mig att släppa koncentrationen en smula.
På bordet framför mig ligger också några spännande DVD-s som skall få min uppmärksamhet så snart jag får en stund över och DVD-spelaren är ledig.
Inget är för tillfället lämpligt för bildbevis men snart så...

onsdag 24 juli 2013

Sol och värme =ulltork

När det är varmt måste man passa på och tvätta ull. Ullen torkar på ett par timmar och kan läggas in i papperskassar och förvaras länge, bra mycket längre än ull med ullfettet kvar.

Så fram med baljor, fyll med vatten, lägg i ullen placerad i rotfruktssäckar, lagom mycket i varje och vänta en halvtimme.
Nu kan ullen tas upp och sköljas i flera vatten tills vattnet är klart. In till centrifugen och ut på gården igen.
Ullen lägger jag upp på torknät, en bit upp från marken. Torknäten gör att luften kommer åt både under och från ovansidan.
Under torktiden plockar jag i ullen för att alla sidor skall få del av den varma solen.


Ull placerad på torknät.
Det är bra att plocka i  ullen under tiden den torkar.

Det som inte får plats på torknäten torkar i trådbackar på upp-och-nedvända baljor.
Det här tvätt av en fäll av Ryafår som är en av alla fällar som tvättats innan transporten går till karderiet.

måndag 22 juli 2013

I spånadens tecken

Ni som känner mig vet säkert att jag har en faibless för gamla spinnrockar. Inte spinnrockar som är vrak utan helt användbara men gamla spinnrockar, kanske gjorda av en känd spinnrocksdrejare ibland även av okända sådana.
Jag har många gånger fått höra att gamla spinnrockar saknar möjligheter att spinna det garn man vill ha och lika många gånger har jag protesterat och sagt att det beror inte på spinnrocken utan helt och hållet på spinnerskans kunskaper.
Trots detta upprepas det som ses som en sanning gång på gång.
Nya spinnrockars företräden framhålls som det mest fantastiska och sägs ha en så fantastisk utveckling från de där stenåldersvarianterna.
Vad är det då som de moderna spinnrockarna sägs kunna åstadkomma som de gamla inte kunde.
Jo, de sägs kunna:
  •  spinna alla sorters garn, både tunt och tjockt, eftersom de har olika utväxling inbyggda genom flera spår på spinntrissorna.
  • de har två trampor, i alla fall kan man få de flesta med två.
  • det går fortare att trampa med två trampor
  • de har spinnvingar med flyttbara krokar istället för fasta
  • de har större spolar än de gamla
Det enda som är en förbättring, som jag ser det, är de större spolarna.

Att spinnrockarna med två trampor skulle ses som en fördel håller jag inte med om. I mitt arbete som ergonom, med arbetsmiljö och arbetsställningar som huvudsaklig arbetsuppgift, vill jag hävda att alla låsta arbetsställningar förr eller senare leder till belastningsskador. Två trampor leder automatiskt till en låst arbetsställning som man inte behöver ha med en gammaldags spinnrock med en stor trampa.
Denna stora trampa tillåter att man trampar med båda fötterna men också att man kan ändra arbetsställning och sitta i många olika positioner.
Att det går fortare när man trampar med två trampor är fel. Hjulet kan gå ett varv med en trampa och med två trampor går det också ett varv men med två tramptag. Energivinst? Nej inte alls.

Även äldre spinnrockar hade på vissa håll en flyttbar glidande krok. Inte alla men det var fullt möjligt att också tidigare tillverka spinnvingar med flyttbar "krok". Det var mer en fråga om varje spinnrocksmakares tycke och smak än brist på möjlighet eller kunskap.
Många gamla spinnrockar var försedda med flera spinnvingar med olika storlekar på drivtrissorna och spolarna för att passa för den tidens spånad av olika typer av garn. Idag har man samlat dessa drivtrissor i en trissa med flera spår. En förbättring? Ja om man inte har så stor erfarenhet  så är man hjälpt av dessa. En erfaren spinnerska kan moderera sitt spinnande och också med en utväxling åstadkomma olika typer av garn.
Spolarnas storlek kan ses som en förbättring och kan också vara det eftersom de rymmer en större mängd garn. En nackdel är att en stor spole, efterhand som den fylls, påverkar indraget som måste justeras.Ett litet problem men ...

En sak som kan vara bra på nyare spinnrockar är att pipan oftast har en större diameter än äldre spinnrockar. En klar fördel om man skall spinna tjockare garn eller art yarn. Även ovana spinnerskor kan ha nytta av  en större pipa som är mer förlåtande för ojämnheter i garnet.

Nu tänker vän av ordning " Det är ju lätt att säga att det går att spinna olika garner på en gammal spinnrock men vi har inte sett några bevis. Prata går ju men sen."
Därför har jag naturligtvis spunnet garn på min spinnrock av äldre modell med en spinntrissa som har utväxling 10:1.
Jag har använt värmlandsull, klippt som helårsull, tvärt emot vad jag brukar göra. Den är kardad på maskin och varje flor är delad i
  1. remsor på längden för att spinna ett garn med kort drag (kamgarn)
  2. remsor  tvärs över floret som rullats till kardrullar och spunnits med långdrag från rullens sida (kardgarn)
För att jämföra de olika dragens inverkan på storlek och utseende på garnet spanns fyra olika garn med varje sätt.
Här är resultatet.
 På bilden finns också den spinnrock jag använt.

Det är alltid roligt att få lov att förmedla de kunskaper man tillskansat sig under årens gång därför brukar jag ha spinnkurser vid några tillfällen varje år.
Mina kurser har jag i mitt hem vilket innebär att det är få elever vid varje kurs. Dagarna brukar vara intensiva och kursdeltagarna brukar se ganska trötta ut när kurserna avslutas.
Det som fascinerar mig är hur idoga de är och så mycket de lär sig under de två heldagar som kursen pågår.
För några dagar sedan släppte jag iväg ytterligare några elever som nu får testa sina vingar på egen hand.
Många olika spinnrockar har passerat hos mig under kurstillfällena och alla har lärt sig hantera sin sorts spinnrock på det sätt som spinnrockens förutsättningar tillåter men också provat på andra typer av spinnrockar.
I en del fall har det lett till inköp av en annan spinnrock i andra fall behålls den befintliga spinnrocken som arbetsredskap.
Oavsett vilket, vet jag att några spinnerskor till har kunnat ta till sig spinnandets fantastiska möjligheter och i sin tur går ut och inspirerar andra.
Förberedelse av ull för spånad av kamgarn

Träning i att spinna långdrag
Avslutad kurs innebär att också jag behöver några dagar för att komma upp i tempo igen.
Ett bra sätt är att sortera och tvätta ull och att packa den färdiga ullen för en kommande transport till karderiet. Jag har nämligen beslutat att överlåta detta arbete för att i stället kunna syssla med annan skapande verksamhet. Jag är förutom spinnerska också väverska med egen design. Mina vävstolar har fått stå tillbaka när jag har kardat ull men nu skall min energi delas mellan spinnrockar och vävstolar.

fredag 31 maj 2013

Ull, ull och nästan bara ull.

Sorteringen och tvätten av den klippta ullen pågår (fortfarande). Den sista fällen av de vita tackorna är nu på sorteringsbordet och ullen som har sorterats tidigare är också tvättad.
Vårens klippning har bjudit på många trevliga upplevelser. Bland annat har  några fällar kunnat sorteras och locktvättas. Vårens ull är också extra fin och mjuk till viss del säkerligen beroende på att vi inte betäckt några tackor i höstas eftersom förra årets lammning blev mycket sen. Ingen av fjolårslammen har hunnit bli ett år än.
I år, egentligen nästa år, har vi tänkt att vår lamning skall ske några månader tidigare. Vår önskan är att lammen föds i mars allra senast i början på april.
Så går det när man köper en bagge som var sent född och behövde äta upp sig innan  betäckningen men
lammen efter nämnda bagge har blivit fina och ullen är både lång och mer finfibrig än ryaullen brukar vara.
Lång lammull klippt för första gången
 När ullen är lång och skall tvättas som lock får man anpassa tvättningen. Jag har ett tag använt nätpåsar som också visade sig fungera också för locktvätt.
Ullen placerad i nätpåse
Det gäller att inte lägga i för mycket ull i påsen. Påsen placerades sedan i en av de mycket användbara champinjonbackarna.
Ullpåse placerad i champinjonback.
Backen sätts ned i en balja som rymmer två backar på höjden. Baljan är fylld med knappt handvarmt  vatten utan tillsatser. Min ull får vila i badet över natt och sköljs sedan i nytt vatten. Om ullen skall färgas tvättas ullen i ytterligare ett vatten med tillsats av knappt en tesked hårschampo, billigaste sorten, och ett stänk ammoniak som löser kvarvarande smuts och ullvax. Efter tio minuter upp till en halvtimme kan ullen sköljas i nya vattenbad tills vattnet är rent.
Ullpåsarna rullas ihop från långsidan och centrifugeras i tvättmaskinen och kan sen tas upp, vecklas upp och ullen läggas i en ny back, en brödback den här gången, för att torka.
Kasserad brödback passar bra för ullockar.
Ullen på bilden var rejält lång och kunde inte sträckas ut till hel längd.
Längden var tvunget att mätas och dokumenteras för att få trovärdighet.
Lång ull. De längsta lockarna mättes till 44 cm.
Hur långt 44 cm är måste visas med jämförelsematerial.
Ullstapel i verkligheten.
Sedan kunde den roligaste delen av arbetet med ullen ta vid.
För att kunna se hur ullen är beskaffad, se om den innehåller märgfibrer eller färgade fibrer (i den vita ullen) har vi införskaffat ett mikroskop. Mikroskopet är av äldre datum men fullt fungerande och förstorar med de objektiv som finns från ca 20 ggr upp till 600 ggr. Planer finns på att komplettera med ytterligare ett objektiv för att få förstoring till max 1500 ggr.
En komplettering är redan gjord, ett mätokular med kalibreringsenhet som gör att en enskild ullfiber kan mätas.
Dessutom kan jag numera kontrollera mätresultatet med en micrometer som mäter micron.
Det är otroligt spännande att få bekräftat det som man med erfarenhet kan urskilja med hjälp av känsel och syn.
Ullen på ovanstående bilder är finfibrig.Den finaste nackullen är endast 9-11 micron, medan ullen generellt (prover tagna på flera ställen i fällen)  från denna ettåring (snart) har en finlek/grovlek på hos bottenullen på 17 micron och hos täckhåren 24 micron.
En ull med både täckhår och bottenull av den finleken är otrolig och att dessutom kunna få det svart på vitt är så spännande.
Också ullen av våra tackor har visat sig vara mycket fin i år.med bottenull mellan 24-28 micron och täckhår ca 38 micron.
Jag är helnöjd.
Jag har också hunnit med att provspinna några lockar från nackullen hos lammullen. Jag spinner från locken utan kamning eller kardning och resultatet blir supertunt.Kanske kommer en bild så småningom på resultatet.Jag spinner på min Joy med utväxling 16:1.  Skall mäta total längd och vikt när halsullen är färdigspunnen.
Att spinna är rogivande och sådant man orkar också när kroppen är trött och huvudet behöver syssla med andra ting. Lika givande är att fatta en bok, ny eller gammal, som med sitt innehåll förmår att engagera och inspirera till nya tankar och projekt. Jag läser med glädje facklitteratur som handlar om får, ull, spånad med mera.

Igår hade vi besök på gården. Vår nya besättningsveterinär var hos oss och tog MV-prover. Dessa prover skall tas med ca 3 års mellanrum för att man skall få behålla sin status som MV-fri. Maedi Visna är en obotlig sjukdom som man i Sverige försöker att utrota genom att fårägare finns med i ett program med provtagningar under tre år för att få status som MV-fri. Vi har varit med från början och provtagningen i år var uppföljning för att åter bekräfta att våra får är friska och kan säljas till andra med fårägare med samma status.
Att vi har ny besättningsveterinär beror på att vår tidigare uppnått en ålder av mer än åttio år och förtjänar att få litet ledigt.
Vår nya veterinär har dessutom bosatt sig i vår by och skall arbeta med lantbruksdjur vilket inte är helt vanligt.  Besöket blev en positiv upplevelse för oss om än inte helt för fåren som blev tappade på en del av sitt blod.
Förhoppningsvis kommer svaren snabbt och är positiva för oss (dvs ingen påvisad sjukdom).



måndag 6 maj 2013

Gårdsbesök med spinn

Idag var det fårsläpp och vårmarknad på Gångemad i Fotskäl, en gård bara några mil från oss.
Under några år har det av gårdsfolket ordnats attraktioner i samband med att fåren skall släppas ut på bete med bland annat fårklippning, försäljning av gårdsprodukter och med hantverkare med fårprodukter i focus närvarande för att visa upp sitt hantverk.
Så också i år och i år tog vi en liten tripp för att deltaga som åskådare.
Ängen bortom gården var parkeringsplats för besökare och på gårdsplanen fanns försäljningsstånd och en avskärmning för hönsbingo.
I en avskärmning vid ladugården hördes surret från en fårsax för här klipptes får innan de fick träda in i sommarhagen i sin nya kostym.
Fårklipparna arbetade oförtrutet. Tiden för att klippa ett får var föremål för ett lotteri och den som vann hade satsat på tiden 1 minut och tjugo sekunder (om jag minns rätt). Klippare var företaget "Man får tacka" som har säte både i Skåne och Göteborg.
Fårklippning
 För oss som inte har kabelsax utan klipper med vanlig fårsax eller också ibland med elsax är tiden nästan löjligt stor i jämförelse med dessa klippare som har det som födkrok vår och höst. Men vår arbetsställning vid klippbänken är betydligt bättre än den dessa klippare har (konstaterar den något yrkesskadade fd ergonomen).
Vid ett av uthusen var en tilltalande samling av personer placerad. Tillsammans med för gruppen utmärkande redskap och föremål placerade  framför, bakom, ovanför och bredvid satt/stod Carina, en relativt färsk spinnerska med en utvecklingsfart som är exceptionell, hennes ullindoktrinerade man som nyligen gjort sig en slända och visade prov på sina färdigheter och så Ann som tagit med några av sina spinnrockar och sländor ochjust höll på att instruera en ung, kanske blivande spinnerska som snabbt tog  till sig Anns instruktioner och åstadkom sitt alldeles första garn.
Pjär med sländan


En fullt koncentrerad Ann med Carina bredvid

Carina i spinnartagen
 Carina hade sin lilla Ashford Joy med och det blev en provtur med spinnrocken med två trampor. Mest som en jämförelse med min spinnrock, tillverkad av KM, efter en ritning gjord av mig efter en liten bild i en broschyr. Min spinnrock har bara en trampa och det är fullt tillräckligt för mig eftersom mitt rörelsemönster framför spinnrocken är just vad ordet säger, rörligt.

Provspinning med prat
Min spinnrock står sig helt klart bra i jämförelsen.
Kunde inte låta bli att ge Carina lite ytterligare input i att spinna med långdrag och adaptiv som hon är tog hon till sig tekniken med snabbheten hos en vessla. Det är bara träning som återstår så behärskar hon den tekniken med.

Det är trevligt att besöka platser i grannskapet för man träffar alltid på bekanta. Så också den här gången. En halmslöjdande kvinna, född och uppvuxen i vår grannby och hennes svarvande man, tillika får- och ullintresserade och föräldrar till ena hälften av Hallands mest framgångsrika fårproducenter, hade avsatt söndagen för ett besök på en annan fårgård under utveckling.
Hantverkare på gårdsbesök
 När eftermiddagen led mot sitt slut och fårklipparna gjort sitt, var det dags för fårsläppet som gick till så att en person sprang före fåren med en spann med fårgodis i ena handen. Fåren sprang efter för att nå godiset och kom på så sätt på plats i den nya hagen för första gången den här sommaren.
En trevlig dag till ända och vi kunde återvända hem och ta hand om våra får och vår ull.

söndag 5 maj 2013

Med Ryafåret i fokus

När månaden maj just fått sin början, inte ännu lik maj i visan om Maja  men trots allt en del sol, ställde vi färden mot västra Sveriges utpost.
Vägen till målet gick utefter kusten, över vatten och in på en liten  slingrande väg. innan vi slutligen hamnade hos dagens värdpar på Hasslebacken.
Vi anlände som de första gästerna och möttes av mannen i huset och gårdens hjälpreda, en livlig Border collie.
Gårdens BorderCollie som till sin fötvivlan inte fick delta fullt ut i sammankomsten

Gården ligger naturskönt på en liten höjd med ett mycket charmigt inhus, byggt med utgångspunkt från ett äldre litet hus och påbyggt i omgångar av dagens värdpar. Vid  uppfarten ligger också fårhuset med dess hyresgäster, Ryafåren,  som är en anledning till dagens sammankomst.
Vi hinner också med en titt runt gården och beskådar bland annat en damm som idag hyser både flodkräfta och karp.

Fåren, som kan röra sig fritt mellan ute och inne, kommer fram. Tackorna med sina lamm ser besökarna som en möjlighet att det kanske vankas extra godis och vill gärna hälsa  på oss besökare.

En blivande fårvallare. Valp 3 månader gammal.
Resultatet av fårägandet kan också beskådas inne i huset där värdfrun har sin vävstol som producerat vävnader av ullen, klippt från fåren och spunnen till garn.

Besöket på gården var en del i Ryaklubbens södra regions medlemsträff. Efter att alla deltagarna samlats och avnjutit förmiddagskaffe, begav vi oss till Aja på Manu Factus för att titta på och få berättat om Aja´s arbete med den stora kardmaskinen hon installerat i en del av båthallen vid Allmags brygga.

Aja i sin nyligen inredda lokal


Hon berättade om hur det går till att få sin ull kardad hos henne och hur hon vill att ullen skall se ut när den lämnas för kardning.
Aja och några av besökarna med inlämnad ull vid det stora kardverket.

Ullsorteringsramar
Besöket gav en bra inblick i ullens väg från råull till kardflor med Aja som en inspirerande guide.

Efter besöket gick färden tillbaka till Hasslebacken och en fantastisk buffé med  gårdens produkter i högsätet dukades fram. Vi lät oss alla väl smaka.
Mätta både till kropp och själ diskuterades för Ryaklubben aktuella frågor med fokus på fåravel och medlemsfrågor.
En fin dag avslutades med hemresa och med tankar om dagen och framtiden med våra Ryafår och deras fantastiska ull.

onsdag 17 april 2013

Vår, vår vår

Äntligen har temperaturen stigit med plusgrader också på natten.

Ett säkert vårtecken är när röken lägger sig tungt över gården. Nej, det är inte vi som drivs av eldningshysteri så fort temperaturen kliver över nollstrecket, men vi får del av de närboendes vårkänslor.

Rökläggning
En inte helt positiv känsla eftersom röken går in i vårt hus och matmors överkänsliga luftsystem reagerar med andningsproblem.

Våren medför också att de flesta inomhusprojekt delvis läggs på is. Min hundtröja t ex som kommit så här långt men nu får vila ett tag medan nytt arbetsmaterial frigörs från våra ullproducenter, dvs vi klipper får.
Hundgarnströjan med vita ränder i alpacka
Mina bokstavsband är färdiga. Trots att jag inte gillar att sitta fastspänd vid brickväven, så har banden vävts färdigt. Spännen är införskaffade och nu återstår montering. Roligt arbete. Få se vad de tänkta användarna tycker om resultatet.
Brickvävda band
Så till denna veckas begivenheter. Vi klipper får. Med det milda vädret kan vi placera vår klippbänk utomhus och de första som klipps är våra fjolårslamm som nu hunnit bli nästan ett år och inte klippts tidigare.
Vi alternerar vid klippbänken, husbon'n och matmor, för att skona kroppen och för att kunna omedelbart sortera ullen och tvätta densamma.
Med det fina vädret går det fort att få torrt ullen.

Ett "klipptält" med klippstol och klippare 
Klippstolen med fastsättning av fåret
 När husbon'n klippte passade matmor på att filma.
video

Klipparbetet  innebär fortsatt arbete med sortering och tvätt och det slutliga resultatet blir en helt fantastisk ull som så småningom skall spinnas till mitt favoritgarn.
En fjärdedel av Jolantas ull.
Och så är det igång igen. Cirkeln är sluten och allt börjar om på nytt.