fredag 28 november 2014

Rekonstruktion eller nykonstruktion

Ibland är det tur att man har en make med både tålamod och kunskaper att tillverka delar till mina arbetsredskap.
En vävstol jag köpte för många år sedan har aldrig varit fullkomlig. Den har därför fått nya delar med bättre funktion ett flertal gånger under sin tillvaro hos mig.
Nu senast var det garnbommen som fick en något annorlunda form. Mannen som tillverkade vävstolen åt sin fru gjorde säkert så gott han kunde men garnbommens omkrets lyckades han inte med.
En dag blev det bara för mycket att behöva kompensera för en garnbom som inte stämmer så bommen plockades ur väven, togs till en mer lämplig plats och fick med hjälp av en hyvel en omkrets som är likadan över hela bommens bredd.
Eureka - nu behöver jag inte kompensera varken pådragning eller vävning längre.

Denna vävstol har snart inga gamla delar kvar förutom sidstyckena, men också dessa har fått förändringar.
I stort sett alla bommar (utom tygbommen) har nytillverkats eller omkonstruerats för att göra vävstolen till det perfekta redskap den borde varit från början.

Vävstolen 

Den nya trampslån (nytillverkad)

KM i aktion med isättning av fler trampor

Vävstolen - en av många hos oss - är trots alla skavanker värd ett bättre liv och eftersom dessutom är den vävstol till vilken min skaftväxlare är gjord så får den finnas kvar.
Senast har den fungerat som väv för dotterdotterns matta. Vad som kommer härnäst får vi se.

Den väv som används just nu är den näst minsta Glimåkra vävstolen. En vävstol med 90 cm vävbredd, försedd med kontramarch, 8 skaft och uppsatt med en väv till fälltäcken  i barnvagnsstorlek eller passande som sittdyna i en stol, fåtölj eller på en bänk.
Mina fälltäcken har mönster efter min design och appliceras på skinn av vår egen uppfödning.

måndag 15 september 2014

Det är här jag tillbringar min tid just nu.

Just för tillfället går min vakna tid åt till produktion.
När jag inte finns bland fåren eller bland ullen så tillbringar jag en stor del av dagen vid en av mina vävstolar.

Anledningen är att vi skall medverka vid några event senare under hösten.


Vi ses.

torsdag 24 juli 2014

Kommentarer

Efter att ha blivit uppmärksammad på att det inte går att kommentera mina inlägg på bloggen, har inställningarna kontrollerats och justerats. Det skall nu vara möjligt att återigen delge mig tankar och åsikter om det som publicerats.

Tack till dig som påtalade problemet.

måndag 21 juli 2014

Kardmaskin - Hur gick det sedan?

Kommer ni ihåg min kardmaskin. Den där motorn demonterades och fick ändrad plats för att driva maskinen.
Den är färdig och fullt fungerande och motorn driver kardrullarna på egen hand inte enbart som hjälpmotor. Nu kan jag arbeta med båda händerna och får ett mycket fint kardflor av ullen.
Kardmaskin - motordriven

Karda ull av DalaPälsfår



Garn - resultat med olika förberedning

Under någon vecka har mitt huvud varit fullt av frågor om det förarbete man lägger ned på ullen verkligen ger det resultat man tror.

Anledningen till mitt huvudbry var ett påstående av en ullande vän om att en viss form av förberedning av ull genom kardning kunde resultera i ett garn där alla fiberfjäll låg åt samma håll.
Som undersökande och ifrågasättande natur kan ett sådant påstående inte accepteras utan inträngande skärskådning och bevis för att så är fallet.

Alltså till verket.

För min undersökning användes ull med tydlig stapelbilding. I det här fallet blev det Jämtlandsull. Ullen var tvättad med bibehållen lockstruktur.
Lockarna färgades i spetsen med ullfärg. Min tanke var att kunna avgöra vad som hände när ullen kardades.
Tanken var god men gav inget tydligt besked på var toppen hamnade i kardfloret.







Ullen kardades på två sätt 
  1. kardning på traditionellt sätt med vändningar av ullen med bibehållen handfattning
  2. kardning med växling av kardor mellan händerna
Varant 1 är kardning där man, genom hantering av ullen från karda till karda utan att byta hand, ser till att ullen blir väl genomkardad. Metoden innebär en minimal förändring av lockens läge och skiftar inte från växling till växling. Dvs att lockens klippända kommer att behålla sin position någorlunda. En viss sammanblandning sker pga kardans rörelse och ullens fjäll som hakar i varandra.
Floret lossades från kardan efter jämnt antal växlingar (borde med ovanstående resonemang inte påverka var klippända eller spets befinner sig i kardfloret) och kardfloret rullades ihop från kortsida till kortsida.
Rullen drogs sedan ut från "klippändan"?, till ett band som rullades ihop från slutändan(spetsändan?) till ett fågelbo.  
Detta band spanns med kort drag från "klippändan" och om ullvännens påstående stämde skulle detta resultera i att man fick ett garn med alla (de flesta)  fibrernas fjäll vända åt ett och samma håll. 
Kardad ull rullad från kortsida till kortsida
Variant 2 innebär att man kardar ullen, men i stället för att hantera ullen mellan kardorna, växlar dessa från hand till hand. Kardningen  gjordes med jämt antal byten och kardfloret lossades från kardorna och rullades ihop från kortsida till kortsida men med en viss förskjutning i höjdledd. Jfr rulla ihop en strut. Rullen drogs ut från tänkt klippända till ett kardband, precis som i ovanstående variant 1.
Kardbandet spanns också detta från "klippändan" . Samma korta drag användes och förväntat resultat skulle bli det samma som i variant 1 dvs att garnet skulle ha alla fjäll vända åt ett och samma håll.
Kardning, kardflor, variant 2 och variant 1
En undersökning är inget värd utan kontrollförsök. Min undersökning kompletterades därför med fyra ytterligare försök.

Kontrollförsök:
  1. Kammad ull, kammad med Minikammar, utdraget till en tops och spunnet med kort drag från klippändan (med fjällen). Med tops kan man vara säker på fiberriktningen om man monterat lockarna rätt på kammen.
  2. Kammad ull, kammad med våra MiniMidiRF-kammar som är tätare än minikammarna. Den utdragna topsen spanns med kort drag från "klippändan" (med fjällen).
  3. Spinna från lock. Denna variant spanns direkt från locken utan förberedande kamning eller kardning. Locken tesades (drogs isär) i sidledd och spanns från klippändan. Spinnsättet, som i de tidigare försöken, kort drag.
  4. Spinna från lock. Också spunnen från lock utan kardning eller kamning. Locken tesades som ovan och spanns med kort drag men denna gången från spetsen.
Kammad tops Minikammar

Kammad tops MiniMidiRF

Variant 3 och 4 saknar bilder på tillvägagångssättet.

Att se och känna riktningen på fjällen hos en ull-lock eller i en tops  eller kardband gör man enkelt genom att hålla locken löst mellan pekfinger och tumme. Rör tummen fram och tillbaka över locken så kommer rörelsen att gå mot lockens spets = med fjällen som ligger riktade mot spetsen.
Ett annat sätt, som gäller garn, är att använda vårt känsligaste instrument och föra  garnet mot läpparna. Fjällens riktning/fiberriktning går ofta att känna väldigt påtagligt. Man kan också använda fingrarna och dra utefter garnets yta.


Resultatet
Med utgångspunkt i förutsättningarna dvs  i ullvännens påstående, borde resultatet bli att man med kardning och hantering av ullen på ett visst sätt få fibrernas fjäll riktade i en och samma riktning. Garnet skulle därmed få en tydlig fiberriktning som kunde användas för att kunna använda garnet i t ex stickmaskin.
Mina resultat visade inte på en enhetlig fiberriktning annat än i mina försök med kammad ull eller ull spunnen från lock.
I båda de kardade proverna varierade fjällens riktning med påföljd att jag inte kan godta min väns påstående.

Slutsats: vill man spinna ett garn med klar fiberriktning, där alla fibrer har fjällen riktade åt samma håll skall man använda ullkammar
eller spinna från lock.

Att det finns olika åsikter om hur man förbereder, spinner och färdigställer sin ull är något som tillför många olika dimensioner till handspinningen. Att inte godta alla påståenden kan tillföra kunskaper och erfarenheter som tillsammans kan hjälpa till att berika spinnkonsten.
Olika synpunkter och åsikter förekommer inte bara bland spinnerskor i min närhet, också de mer tongivande i världen har svårt att enas om hur man tar  hand om sin ull, spinner sitt garn och de egenskaper som man får fram.
För mig är kunskaper och fakta av stor betydelse. I Sverige finns dålig tillgång på fakta men god tillgång på åsikter om hur saker är eller borde vara.
Se min miniundersökning som ett litet gruskorn i en grushög. Mitt korn (sätt att tänka, värdera och dra slutsatser) kanske kan inspirera andra att titta noga på och värdera både det talade och det skrivna.

söndag 22 juni 2014

En varpändas slut

En lång linvarp har, äntligen, nått sitt slut.
Den började för ganska länge sedan som en varp avsedd för breda gångmattor. Mattorna finns för länge sedan hos sina nuvarande ägare, kvar var en bit som med lite anpassning skulle kunna bli två smalare och kortare mattor och därefter göra tjänst i vår hall.
En massa ullgarner och en hel del mindre slattar av dessa var lämpligt material och skulle också kunna ge lite fritt utrymme i mitt garnlager.
En enkel design med enbart färgglada ränder blev resultatet av mina funderingar.
En linvarp skall vävas med ullgarner och ullgarner skall vara tätslagna och täcka varpen med råge. De skall också förses med fin avslutning. Fransar var inget alternativ för oss som har hund så en flätad kant fick det bli.
Orientalisk fläta blir snyggt och hållbart men den tar också tid och sliter på händer och fingrar men orientalisk fläta fick det bli.
En matta av två är flätad och klar, den andra är snart halvfärdig.
Resultatet blir så här:

Matta av restvarp
Två mattor i bredd i vävstolen kräver lite trix i mitten av väven men resultatet blir två exakt likadana mattor som snart är klara att inta sin plats på hallgolvet hos oss.



onsdag 11 juni 2014

Konstruktionsarbete

Precis som titeln säger pågår det konstruktionsarbete eller kanske man idag skulle säga rekonstruktionsarbete.
Den kardmaskin som blev något omändrad för cirka en vecka sedan provändrades återigen. Nej det var inte en ändring tillbaka till ursprunget utan en förändring av monteringen av den motor som kardmaskinen var försedd med om som troligtvis inte fungerat över huvud taget.
Veven plockades bort och och ersattes med ett drivhjul som turligt nog ingick i husbon'ns omfattande "reservdelslager".
Likaså monterades ett drivhjul på motorn som också fick en temporär placering på en platta, allt för att motorn skulle kunna placeras på bästa tänkbara läge för att kunna provköra maskinen.
Husbon'ns lager innehöll också en kilrem och även om den var i längsta laget gick det att, med hjälp av denna, provköra maskinen med motor.
Och Heureka, maskinen gick lika säkert och med uträknad utväxling som vår befintliga. Motorn är ännu så länge inte provad under längre tid men maskinen är heller inte tänkt att gå kontinuerligt utan vara en hjälp vid utprovning av färgblandningar eller kardning av ull för provspinning.
Återstår att skaffa en kortare kilrem och montera motorn på lämpligt ställe för att maskinen skall bli så hanterbar som möjligt.
Kardmaskin under omkonstruktion
Så blev också en dag med regn och åska (fast bara i liten skala) till en dag med konstruktivt arbete och samarbete mellan mig och husbon'n. Vi brukar oftast kunna resonera oss fram till en konstruktion som kan accepteras av båda parter, eller om man skall var helt ärlig - av mig, och vårt samarbete har hittills lett till många nyttiga prylar att använda under arbetet med ull.
För den som tagit del av vårt arbete på det mer praktiska sättet, det vill säga gynnat oss och handlat av oss, kan jag med glädje meddela att vår senaste ullkam begåvats med en kamstation. Den finns också nu upplagd i butiken  på hemsidan och i webbutiken. Det finns inte ännu ett informations/handhavandeblad att ladda ned som pdf-fil, som det gör för våra andra kammar, men det kommer så småningom.


tisdag 10 juni 2014

Färgfantasi och mera i grönt

En liten del av arbetet med ullfärgning har resulterat i några ullflätor. Färgningen har gjorts på två sorters ull och med endast några exemplar av varje färgkombination.
Första försöket tog enorm tid då färgningen försiggick i micron som bara kunde hantera en fläta i taget.
Den andra färgningen gjorde jag i min SaftMaja. Tidsåtgången reducerades med 3/4. Det vill säga själva färgningstiden. Målandet tog nästan lika lång tid men även där rationaliserades arbetet.

"Målade" ullflätor
I lördags kändes omgivningen något trång så vi tog en tur till några närbelägna loppisställen.
På det första vi besökte stod det en  - spinnrock!
En grön traditionell spinnrock med en mer isgrön färg än min tidigare "Ljungbyrock"som går i en varmgrön färgton.
Spinnrockar på loppisar skall testas. Hjulet spårade helt rakt. Inte den minsta tendens till vobbling. Spinnvingen var intakt även om den verkade vara av en betydligt senare datum än själva spinnrocken.
Husbon'n, som diskret höll sig i bakgrunden, sa " Köp den, den är ju rak och fin" och det var vad vi gjorde.
Den fick följa med hem till de övriga i samlingen.
Efter rengöring och justering och nytt drivband har rocken testats. Spinnvingen går perfekt även om spolen låter när den kommer upp i hastighet och blir mer än halvfull.
Lite olja inuti spinnrocken och fast paraffin på spinnvingens ten gjorde underverk och spinnvingen fick en mer acceptabel ljudnivå.
Utväxlingen, förhållandet mellan spinnvingens rotation och drivhjulet mättes upp till en hel del högre än mina övriga  traditionella spinnrockar, 15,5:1 vilket motsvarar högsta utväxlingen på min "Joy" (som maken tillverkat).
Två spolar har spunnits och skall nu tvinnas samman. Jag tror att detta garn får kabeltvinnas till ett garn som passar bättre för att handstickas. Det entrådiga garnet, spunnet med långdrag, är för tunt att sticka av även som tvåtrådigt.
Lite forskande om spinnrockens ursprung och jag tror att tillverkaren måste vara Lars Hansson från Rångedala om man går efter de svarvade detaljerna på benen och rockmors jungfrur. Säker kan man inte vara men färg, placering av hjulet i hjulhållarna, de svarvade detaljerna talar för detta.

Mitt nya loppisfynd
Vår loppisresa i lördags fortsatte till några ställen till och på ett av dessa fann jag en till SaftMaja - oanvänd - med bruksanvisning och intakt gummislang till avtappningskranen. Så nu kan jag färga två färgkonstellationer samtidigt. Kokplattor finns så det går också att färga utomhus för att minska värmen inomhus.
Tänk vad mycket man kan hitta till en liten penning, saker som andra människor inte behöver och som passar hos oss.
Men för lite utrymme - det har vi gott om.


tisdag 3 juni 2014

En till!

Återigen en resa med ett kustnära mål.
Avsikten var att hämta ett redskap till min lilla samling av praktiska prylar. Denna gång ett som inte kräver så stor plats när man inte använder det.
Redskapet är en kardmaskin. En begagnad sådan.
Visst har jag en kardmaskin sedan tidigare, en Louët med motor, som jag använt och använder flitigt.
Denna "nya" maskin var vid hämtningen försedd med en hjälpmotor.
Efter några justeringar är den återigen handdriven med vev men kommer att så småningom förses med en motor likt min andra.
Maskinen är svensktillverkad men är en exakt kopia av Pat Green Carders äldre manuella maskin därför var justeringen och omändringen av drivning inte något större problem.

Maskinen som den såg ut vid hämtningen


Maskinen efter ändring

Under förmiddagen idag har maskinen ställts in och naturligtvis också provkörts. Den har testats med världens mest skräpiga värmlandsull, en ull som skulle varit på sophögen om den inte varit superfin att spinna (trots skräp och allt).
Maskinen klarade att få till ett riktigt bra flor.

Det första kardfloret

Efter några justeringar, som är lätta att göra på den här maskinen, skall den få tjänstgöra som maskin för blandning av färgad ull. Min tidigare maskin används bara för natufärgad ull och rengörs noga efter varje färg för att inte ullfloren skall få meleringar som inte är avsiktliga.

En dag avsatt för resa innebär att resten av veckan består av arbete, jag med ull och husbon'n med ullredskap.
Tur att det skall vara lite sämre väder några dagar så man inte blir lockad att tillbringa tiden med annat.

torsdag 1 maj 2014

Att gå till grunden - saxade upplevelser ur verkligheten

Nu händer det mycket på vår plats på jorden.
Det är uppgrävt runt huset. Vårt hus är byggt med gamla metoder på gammalt sätt och en del av dessa blir ganska påtagliga. Idag lägger man till exempel inte ett hus med delen av sockeln på berget utan man ser till att alla hörn ligger fritt med bra utrymme på lämplig nivå för dräneringsrör.
Efter att ha grävt om vid ett antal tillfällen utan att kunna komma till rätta med dräneringen står gropen öppen igen. Det påminner lite om den sketch som handlade om gatukontoret i en viss stad där män inom samma familj ärvde "hålet" efter sina fäder.
Nu skall vi i alla fall få ett slut på vätan från berget så hålet är öppet och bergknalten som bromsar dräneringen skall borras och spräckas för att röret skall gå fritt.

I samma stund väntar vi på att det skall installeras fiber för anslutning av våra datorer med förhoppningsvis både snabbare och säkrare anslutning till Internet. Så då har husbon´n grävt en kanal från huset och mot trädgårdsgränsen för att lägga fiberkabeln i. På samma ställe som den övriga grävningen? Nej- inte då. Ett nytt hål naturligtvis.

Dessutom har vi fått hjälp med grävning på husets baksida. Husbon'n har fyllt jämna år och inte önskat sig prylar utan hjälp med grävning. Sonen anammade önskemålet och kom med en minigrävare och tillbringade flera timmar med att forsla undan matjord och sten. En insats som sparade våra ryggar och vår tid. Tack vår hjälpsamme son för ditt arbete.
Nästan som när sonen var liten - dock en viss storleksskillnad på redskap och son.
Våra lamm har vuxit till sig och är nu små snabba individer, åtminstone när inte mamma har uppsikt. Våra trillingar får fortfarande viss hjälp med födointaget men nu bara två gånger per dag.
För säkerhets skull väger vi lammen för att se hur viktkurvan förändras och samtliga, kan meddelas, växer tillräckligt.
Ullen på de små är ljuvlig. Vit, glansig och så olika som ull på tio små individer kan vara. Den ullen blir inte arbetsmaterial än på ett tag men mödrarnas och de tackor som inte varit betäckta i år skall få ny kostym - det vill säga bli klippta.
Den här tiden på året är risken att den nya ullen börjar tränga undan vinterullen men än så länge har inte detta skett.
Våra Värmlandstackor är först ut. Fyra av fem har klippts och ullen är, trots stallperiod och vandring mellan ute och inne under vintern, ren och skräpfri. Som vanligt hos en som kan välja och vraka och bara ta vara på den bästa ullen, klipper jag rygg och sida och lägger i finsäcken. När den ullen är klippt börjar sovringen. Den allra finaste ullen av det som återstår får följa med ner i säcken, resten ratas och kommer att hamna i komposten och tillföra jorden näring istället för att bara slängas.
Här är det Ida som blir klippt.
Efter att under flera år klippt med maskinsax har vi övergått till handsax. En riktigt bra handsax, lagom för lite mindre händer, har vi köpt in två stycken av. Våra saxar kommer från LG-produkter och kan verkligen rekommenderas. Klippningen är numera tyst, drar ingen elektricitet och risken för klippskador på får och klippare är minimerad till nästan noll. Med handsaxen är det också lättare att undvika dubbelklipp. En ullälskares/spinnares mardröm som förstör den bästa ull.
Ida's ull är i stort sett likvärdig över hela kroppen med relativt fina fibrer med krus mitt emellan gobelinull och finull.
Ida's ull. Värmlandsull av det bästa slaget.
Klippningen av våra får kan inte jämföras med fårklippare som har det som yrke. Vi tar god tid på oss och hinner att samtidigt sortera ullen, undvika dubbelklipp och också att gosa med fåren under klippningen. Det gör att vi hinner uppfatta eventuella problem innan dessa blir för stora och kontakten med våra får blir också tätare.

När man inte är sysselsatt med fårklippning eller butiks-/leveransarbete eller delger andra de kunskaper som förvärvats under tiden med får och ull, sätter jag mig gärna ner med  ull och spinnrock  för att koppla av eller göra nytta med att provspinna den ull som vi tillhandahåller i butiken.
Igår kväll passade jag på att provspinna en för mig ny ullsort som fanns med i mitt överfulla paket jag beskrev tidigare.
Jag spann fyra olika varianter av ullen från Manx Loaghtanfåret. Ett får med fyra eller mer horn, med en ull där fibergrovleken är ca 30 micron och fiberlängden ca 10 cm. En otroligt läspunnen och trevlig ull både spunnen tunt och lite grövre. Joy's fyra utväxlingar togs tillvara tillsammans med spinnsätten kort drag framåt, långdrag, spinna från vikt lock (from the fold), samtliga tvinnade med lagom snodd. Det fjärde garnet spanns och tvinnades med kedjetvinning (Navaho-tvinning). Alla fyra tvättades idag och hänger nu på tork.
Garn av Manx Loaghtanfår
För att veta hur en ullsort skall spinnas gäller det att gå till grunden med sina försök. Dessa olika garner som spanns som prov är, enligt mitt tycke och smak, fullt möjliga att användas och trivas med både som tunnt garn med mycket snodd och mjukt, poröst garn till tröjor mm likaväl som till ett lite tjockare, fastare garn för slitvaror. Nu återstår bara att låta garnet torka och göra provkort tillsammans med provhärvorna och lägga det till samlingen.

fredag 18 april 2014

Lamm och ull

Långfredag. En av årets helger med flera dagar ledigt.
Påsk innebär att många äter lammstek - förhoppningsvis svensk lammstek av lamm uppfödda och slaktade i Sverige.
Svenska lamm slaktade lagom till påsk är en senare tillkommen företeelse. Våra svenska lantraser har årstidsbunden brunst och lammar under våren vilket innebär att för att kunna servera lamm på påskbordet måste man importera lamm eller använda sig av fårraser som brunstar året om.
Våra får tillhör svensk lantras och tackorna  lammar på våren . Lammen växer å andra sidan långsammare än de lamm som föds upp till slakt (köttras) och blir därför slaktmogna först på vårsidan nästkommande år.
Eftersom vi inte säljer lamm till slakt utan tar vara på vårt kött för eget bruk är vi inte beroende av efterfrågan från varken slakteri eller konsument.
Vår matsedel omfattar därför mycket naturbeteskött, vårt pålägg är gjort på gården av gårdens produkter. Dessutom får vi både ull och så småningom också fällar att värma våra frusna kroppar med av våra får.

Nu i vår har vi begåvats med tio stycken nya ullproducenter. Tio stycken vita ullbollar som hoppar och skuttar till glädje för oss som får lov att titta på dem när de leker.
Två av tackorna har fått trillingar och behöver mer foder och går därför tillsammans med sina små.
Gisela med sina tre - två bagglamm och ett tacklamm.

Hella med trillingar - två tacklamm och ett bagglamm.
Så små de är kan man se att lammen har fått olika ullanlag. Några har kort krusig ull med mjuk underull  andra har fått en kraftigare ull med mindre krus. Tyvärr är det nästan omöjligt att säga hur ullen blir efter första klippningen som sker vid ca fem månaders ålder. Precis som hos människan kan ullen ändra karaktär från lammull till ullen hos det vuxna fåret.

Vi klipper våra tackor två gånger om året, vår och höst. Den finaste ullen får vi på hösten när tackor och lamm fått beta det gröna gräset och också fått del av sly och ris som växer i skogskanten invid våra beteshagar. Efter klippning, sortering och tvättning av ull är vårt lager av ull välfyllt.
Detta till trots köper vi också in ull både från svenska småproducenter och färdigprocessad ull, kardband och tops,  från företag i Europa.
Efter att ha lagt en beställning hos ett europeiskt företag, en beställning som landade på drygt 27 kilo, väntade jag med spänning på leveransen. Paketets väg går att följa via fraktbolaget och mitt paket anlände till Sverige i början på förra veckan och for sedan med lastbil ned till Postens terminal för leverans med lantbrevbärare till oss. I måndags fick jag ett samtal från en stressad posttjänsteman som talade om att paketet hade spruckit när lantbrevbäraren skulle lasta det för leverans till mig, att paketet inte fått plats i lådan utan tio kilo fått packas över i en säck. Båda kollina skulle komma till mig nästkommande dag i stället.
Paketen levererades med en del i paketet och resten vid sidan av i säcken. Allt fanns med utom mitt kvitto.
Det var emellertid inget problem när jag kontaktade leverantören som skickade ett nytt kvitto med vändande e-post.
Det demolerade paketet - vältejpat för att hålla fram till min dörr

Dagen efter packades ullen in i "butiken" och som alltid när man skall packa upp eller in i hyllorna visar de sig vara alldeles för små och för få.
En liten del av den nykomna ullen

Nu börjar det roliga arbetet att göra ullen presentabel.

Samma dag som ullen levererades pågick en fortsättningskurs i att ta hand om ull och att utveckla spånadskonsten. Att ha kurser innebär att man får hålla sina kunskaper levande och också ifrågasätta och vidareutveckla tekniker och undervisningssätt.
Det blev en trevlig dag som, som alltid, känns alltför kort för det man vill gå igenom och förmedla vidare till intresserade spinnerskor.
Till sist en blommig bild. En av flera som KM fick på sin födelsedag.



Glad Påsk!
Ät mycket svenskt lamm, sill och kanske flytande tillbehör. Njut!




måndag 31 mars 2014

En nykomling i familjen

Vår ambition att tillhandahålla redskap för spinnerskor/spinnare är under ständig utveckling.
Avsikten är att förbättra och utveckla våra redskap för att kunna tillhandhålla bra redskap till rimliga priser, tillverkade i Sverige av svenskt material.

Vi har nu tagit fram ytterligare en ullkam att lägga till våra tidigare tre.
Den nya  kammen är ett mellanting mellan vår Minikam och våra Midikammar/Kamstation.
Med längre och fler tänder än vår Minikam men i formatet mindre än vår Midi/Kamstation blir den ett komplement som täcker skillnaden.
Vår nya kam är avsedd för finfibrig ull där man önskar separera långa och kortare fibrer mer komplett än med våra övriga kammar. Den passar inte den riktigt grova ullen men väl Merino, Jämtlandsull, Finull och liknande.

De nya kammarna har tänder av rostfritt stål vilket kan komma väl till pass om man tillhör dem som glömmer göra rent och torka av kammarna efter användning.( Kammarna mår bättre och håller sig fina längre om man är noga med att sköta tänder och trä och bör, som alla slöjdredskap, förvaras torrt och i rumstemperatur.)
Liksom kammarna i vår kamstation är tänderna svagt böjda och formspråket detsamma som kamstationen.
Våra kammar kommer att finnas för handhållen användning men också senare med en station för fastsättning av en kam.
Vår nya kam kommer att finnas för beställning  både via e-postbutiken på hemsidan och i webshopen.
Beställer du via webshopen är leveranstiden något kortare.

Vi hoppas och tror att också vår nya ullkam skall tilltala vår kundkrets.

Årets nykomlingar

Så var vi igång. Vår yngsta tacka blev först ut med lamningen.När  husbonn klev in till de högdräktiga tackorna möttes han av två vita lamm som vid närmare beskådan visade sig vara bagglamm. Båda två var torra och låg på två olika ställen.  En koll av tackorna visade vem mamman var. Mor och barn placerades i egen box med mat, vatten och saltsten för att få lugn och ro.
Grabbarna visade sig väga drygt tre kilo var vilket är normalvikt på lamm från förstagångstackor.
Nu väntar vi på resten av tackorna som går därmed röda bakar och vaggande gång.


Årets första nykomlingar



måndag 17 mars 2014

Långfibrig ull och påträngande fotoförsök - Long fiber Rya wool and intrusive photographic experiments

English in between

Efter kursen med Alan W har mitt intresse för ull, om möjligt, ytterligare stegrats. 
Alans föreläsning innebar en bekräftelse på mina kunskaper och framför allt att mina påståenden inte är tagna ur luften vilket man ibland kan tro när de fakta man hänvisar till så effektivt gömmer sig bland läst litteratur, artiklar mm.
Det blir också allt viktigare att kunna praktiskt visa fibrer och fiberförändringar när man förädlar ull med olika ej dokumenterade metoder.
Påståenden är bra och praktisk erfarenhet också men vetenskapliga fakta och bevis är bättre.
Så för att utveckla mina kunskaper och också kunna visa det som kan verka oförståeligt för den oinvigde har vår kamera kompletterats med en del extra utrustning bland annat en fjärrutlösare och en extra ljuskälla för att kunna fotografera genom mikroskopet.
En anslutning för kamera till mikroskop har också monterats.
Avsikten med denna extrautrustning är ett försök att kunna dokumentera och visa hur ullens fibrer ser ut.
När man sysslar med fåravel använder man sin syn och känsel vid urval av får för avel på bästa ull. Att dessutom kunna studera ullen i mikroskop gör det möjligt att se och undvika avel på får med tendens till utveckling av märghår. En ull med märghår är inte önskvärd om man skall använda ullen till stickgarner. 
I mikroskop är det dessutom möjligt att kunna se inblandning av fibrer i avvikande färg till exempel svarta eller bruna fibrer i vit ull.
Det kan verka onödigt att bry sig om färgade fibrer i vit ull men ett stickgarn med enstaka färgade fibrer kan innebära en smutsfärgad fläck i det färdiga plagget, en fläck som dessutom inte är möjlig att tvätta bort.
Dessutom kan man i mikroskopet se sammansättning av olika fibrer i olika sorters ull dvs om ullen består av enbart bottenull, bottenull och täckhår, eller ull med enbart täckhårskaraktär.
Till exempel kan man i mikroskop konstatera att grå ull består av svarta och vita fibrer och att Gotlandsull har fibrer både av täckhårskaraktär och bottenullskaraktär.
Mina försök med kamera i kombination med mikroskop är i ett inledande skede men det innebär en viss tillfredsställelse att ta foton och dessutom visa dessa på bild. Det återstår mycket innan alla inställningar klaffar och alla mikroskopets och kamerans möjligheter och begränsningar kan tas i beaktande men en bit på väg är vi.
 Gotlandsull  täckhår och bottenull  - Wool from Gotland Sheep  guard hairs and underwool

After the day with Alan W  my interest in wool has, if possible, further escalated.
Alan's lecture meant a confirmation of my knowledge and, above all, that my claims are not taken out of the air as we sometimes believe when the facts are referred to as effectively hiding among the reading of literature , articles and more.
It also becomes increasingly important to be able to practically demonstrate fibers and fiber changes when one refines wool with various undocumented methods.
Assertions are good and practical experience too,  but scientific facts and evidence are better.
So in order to develop my skills and also be able to show what can seem incomprehensible to the uninitiated, our camera has been supplemented with some additional equipment including a remote trigger and an additional light source, to be able to photograph through the microscope.
A connection for the camera to microscope has also been adapted.
The intent of this option is an attempt to document and demonstrate how the wool fibers looks.
When engaged in sheep breeding , you use vision and touch in the selection of sheep for breeding the best wool. To also be able to study the wool under a microscope makes it possible to see and avoid the breeding of sheep with a tendency to develop medullated fibers also called kemp. A wool with kemp is not desirable if one is to use the wool for knitting yarns.
Under a microscope, it is possible to see the involvement of fibers of different color such as black or brown fibers in white wool.
It may seem unnecessary to bother with colored fibers in white wool but a knitting yarn with single colored fibers may pose a dirt- colored spot in the finished garment, a spot that is not possible to wash off.
In addition,in the microscope, you can see the composition of various fibers in different kinds of wool that is, if the wool is composed of entirely under-wool , under-wool and guard hair or wool with only guard hairs .
For example , one can microscopically observe that gray wool consists of black and white fibers and Gotland wool has fibers of both  guard hair  and under-wool .
My experiments with camera combined with a microscope is at a preliminary stage, but it involves a certain satisfaction to take photos and be able to display those image. Much remains before all settings flaps and all microscope and camera capabilities and limitations can be taken into account, but part of the way we are.

Från fiber i mikroskop till fiber som helt klart kan ses med blotta ögat. Vår bagge som gått och går med tackorna som skulle betäckas har fått behålla sin ull. Allt för att inte ta bort den lukt som tackorna uppskattar så högt. Men nu har tiden kommit för demaskering. Albert är klippt och hans ull är sorterad och tvättad.
Ullen har, under betäckningstiden, blivit lång. Den har också sedan alla tackorna betäckts tappat sin typiska bagglukt och är nu lång, vit och väldoftande. 
Tvätten har gjorts med tanke på att den skall kunna kammas. Lockarna placerades, med viss svårighet i rotfruktssäckar. Dessa lades sedan i championbackar för att inte röras runt för mycket.
Blötläggning ca 12 timmar i kallt vatten, följt att tvätt i handvarmt vatten med lite ulltvättmedel och ½ tsk ammoniak i. Efter sköljning i handvarmt vatten rullades säckarna ihop från kortsidan och placerades i min centrifug.
Alla lockarna separerades försiktigt och placerades i trådbackar, vid sidan av ett element för att torka. 
Resultatet av tvätten kan ni se på bilderna. Ullen är mellan 35 och 38 cm lång.
Sortering av ull - Sorting wool
Ryalockar innan tvätt  - Locks of Rya wool before scouring
Det färdiga resultatet   - The result after scouring


From fiber seen in the microscope to fiber which can clearly be seen with the naked eye. Our ram that has gone and goes with the ewes that would breed has retained its wool. Anything to not remove the odor that the ewes appreciate so high. But now the time has come for unmasking. Albert was shorn and his wool has been  sorted and scoured.
Wool has, during the breeding season, become long. It has also, since all the ewes mated, lost its typical odor and is now long, white and fragrant.
The scouring has been made in view of it to be combed. The locks were placed, with some difficulty, in vegetablesacks. These were then placed in mushrooms baskets, not to be messed around too much.
The wool was soaked for about 12 hours in cold water, followed by a wash in lukewarm water with a bit of wool detergent and ½ teaspoon ammonia in. After rinsing in lukewarm water,  the bags were rolled up from the short side and placed in my centrifuge.
All locks were carefully separated and placed in wire baskets, at the side of an heater to dry.
The results of the scouring you can see in the pictures. The wool is about 14 inches long.


tisdag 11 februari 2014

Från ull till fäll - en dag i Ryans tecken

Only in Swedish today

Lördagar brukar vara den dag då veckan summeras och livet saktar av en aning.
Den gångna lördagen gick vi istället upp tidigt för att vara oss, packade bilen med väldoftande råvara för en timmes resa till ett ställe med lantlig natur. Det var samling på Sörby Naturhälsogård hos Vagn Abel, en av oss i gruppen som har Ryafår.
På gården finns förutom Vagn också hans fru och döttrarna som alla är involverade i verksamheten.
Gården har utvecklats från att vara enbart ett lantbruk till en gård för ett naturligt och hälsosamt liv och den gamla ladugården har fått både kök, boende och konferensutrymmen. I naturen utanför den vackra konferenssalen kan man, genom de stora glasfönstren, se rehabiliteringsträdgården, dammen och ängarna runt gården.
Vagn Abel berättar om Sörby  Naturhälsogård
 Till Sörby har vi kommit, 20 stycken entusiastiska fårägare, för att lyssna på Alan Waller och Sonja Thyen. Ämnet är, som initierade kan räkna ut, ull, ullens utveckling och vår avel av Ryafår för att få fram den vackraste och för Ryafåret mest representativa ullen.
Alan är, som många vet, tidigare ägare till spinneriet Sotenäs Spinndrift, numera saligen avsomnat.

Alan är mycket behaglig att lyssna till och tog upp hur ullen utvecklas från befruktningen och framåt.
För mig som är intresserad av ull, nästan till överdrift, och läser och suger åt mig allt som kommer i min väg om ullen, blev det en bekräftelse på att det jag läst, upplevt och hävdat stämmer.
Fårets ull börjar sin utveckling redan under andra fostermånaden då det i huden bildas gropar som sedan utvecklas till hårsäckar. De första säckarna är det som kallas primära och de innehåller det som hos våra svenska lantrasfår blir täckhåren.

Hudområde med en primär fiber
Efter ytterligare en månad bildas sidoprimärer, två på varje primär och efter ytterligare en fostermånad bildas sekundärerna som varierar i antal beroende på vilken fårras det gäller.

Centralprimär (1), sidoprimär (2) och sekundär (3)
Vid födseln har lammet totalt antal hårsäckar och har utvecklat fibrer i de flesta hårsäckar och  någon månad efter födseln har lammet/fåret det antal fibrer som det kommer att ha under hela livet.
Ullfibrerna blir alltså inte fler under fårets livstid men fibrerna kan bli både grövre och längre än vid födseln.

Fåravel kan också leda åt olika håll. Till exempel avel av Gotlandsfår som utvecklats till att få bottenullen till att anta täckhårskaraktär för att åstadkomma en bra lock på pälsskinnen.
De grå skinnen som består av svarta täckhår och vit bottenull har delvis förändrats genom att bottenullen gått från att motsvara ca 45 % av totala antalet fibrer till att i extremfallet innehålla enbart ca 10 % fibrer med ren bottenullskaraktär. Det verkar också finnas en fiber som har blivit ett mellanting i grovlek mellan täckhår och bottenull som är vita. Om man tittar på fibrerna i mikroskop blir det mycket tydligt med de tjockare svarta täckhåren de mellangrova fibrerna samt de tunnare vita bottenullsfibrerna.
Men, vilket jag tidigare har hävdat - Gotlandsullen består fortfarande av en (om än minskande) del bottenull som inte är möjlig att avla bort helt och hållet. Ett skinn med enbart primärer blir ett glest skinn vilket troligen inte är målet.
Återstår att se hur det går i framtiden.

Det omvända har skett med Wensleydale-fåret. Där har aveln inriktats på att få bottenullskaraktär det vill säga för att få samma fiberdiameter på både täckhår och bottenull.

Alan framför en bild av Wensleydalfåret
Alan pratade också om när vi upplever att ullen sticks. Det verkar finnas en gräns vid ca 30 micron men denna gräns kan höjas om garnet innehåller långa fibrer. 

Efter en vegetarisk lunch var det Sonja Thyens tur. Sonja har arbetat som ullbedömare för Ryaklubben sedan många år. Det är till henne vi skickar ullprover på våra lamm och 1½-åriga tackor. Sonjas bedömning är tänkt att vara en ledstjärna vid val av livdjur för fortsatt avel. Det är sedan upp till varje fårägare att bedöma relevansen och att ta till sig eller förkasta bedömningen.

Sonja Thyen tittar på ull.
 Vår medförda "väldoftande" last bestod av fyra fällar av våra får. Dessa bildade en del av materialet för bedömning av ullen.
Att titta på och få andras åsikter om ullen är ett led i att kunna validera den egna bedömningsförmågan.
Utan att skryta tror jag att vi har gjort många bra val i vår avel. Vår ull är stark och märgfri. Vi har också ibland valt på egen hand. Bland annat har vi valt att spara en svart tacka som har melerad ull vilket innebär att hon har både svarta och vita fibrer även om de inte är många. Hennes ull är behaglig att både spinna och använda.


En fäll av våra Rya-Klövsjöfår  fick också beskådas av gruppen liksom  fällar av Dala-Pälsfår (Ryafårets ursprung) från Annika som jag sedan hade lyckan att få med hem.
Ann hade med sig både handspunnet garn av brun Rya och sina fina fällar där några hade fått tryck på baksidan. Oklippta Ryafällar är mycket vackra och trycket på fällens baksida förhöjer skönheten.


Som kontrast till Anns garn som var spunnet av hela locken, både täckhår och bottenull, visade jag mitt garn spunnet av bottenullen av min första bruna Ryatacka. Bottenullen hos Rya är mycket finfibrig och garnet jag spunnit är tvåtrådigt, spunnet på en av våra Miniturksländor,  grovlek Nm 2/17 där tvåan står för att garnet är spunnet med kort drag (som kamgarn) och grovleken motsvarar 8500 meter /kg tvåtrådigt garn.
Gertrud hade också med garn spunnet på Ull i Väst som gör ett fint jobb med ryaullen.
De olika garnerna visar på Ryaullens olika användningsområden om man väljer rätt ull till rätt produkt.

Efter en dag tillsammans med andra samlade runt ull och ullfrågor, vände vi bilen hemåt nöjda med vad dagen gett av samvaro och kunskaper. För det är ju så att ju mer vi lär oss om ull desto mer förstår vi hur mycket det återstår att lära sig. Det kommer att finnas material för utveckling resten av livet.






tisdag 21 januari 2014

Bokslut med avkopplande mellanstick - Balance the books and relaxing chores

English in between

Januari är sammanställningarnas månad. Det är då det visar sig om arbetet skall betraktas som olönsamt eller om det faktiskt är lönt att driva verksamheten vidare.
Eftersom vi har både ett lantbruk, även om det är litet, och ett företag som tillverkar och säljer redskap för ullhantering och med ull associerad slöjd, är det dubbelt arbete när årets verksamhet skall redovisas.
Även om man vet att det kommer varje nyår blir man ändå smått överraskad över den tid det faktiskt tar att sammanställa vad vi haft för oss under det gångna året.
Trots teoretiska kunskaper och lång tid som företagare får det faktiskt ta tid för att bli rätt.
Med huvudet fullt av sammanställningar och beräkningar, inventering av varulager och slutsummering om vad året faktiskt inneburit  för vår del och hur mycket av våra produkter vi fått möjlighet att sprida över landet och inom EU, känns det skönt att när kvällen kommer sätta sig med en avkopplande sysselsättning.

January is the balance the books month. That's when it turns out the work shall be considered as unprofitable or if it is actually worthwhile to continue operations .
Since we have both a farm, even if it is small, and a company that manufactures and sells tools for wool handling and wool associated crafts , it's twice the work when the year's activities should be reported.
Even if you know it's coming every  year it is nevertheless somewhat surprising what time it actually takes to compile what we have been up to in the past year.
Despite the theoretical knowledge and as a long time business owners, it may take it's time to get it right .
With your head full of compilations and calculations, documentation of inventories and the final summation of what the year actually meant for us and how much of our products, we have been able to spread across the country and in Europe, it feels good to when evening comes  sit with a relaxing employment.

För min del har det betytt att jag har satt mig bekvämt tillrätta i favoritfåtöljen sett på favoritprogrammet och spunnit på slända.
Ullen jag har använt är sådan ull som man inte behöver använda så värst mycket tankeverksamhet för att kunna spinna, dvs färdigpreparerad tops av Dorset Horn som jag delat på längden. Av en del tops har jag fått 8 -10 delar som sedan dragits ut till lämplig längd och rullats samman till fågelbon.
Sländan (sländorna) är våra Miniturk, turkiska sländor med en vikt på 15 -18 gram. Dessa är så små och smidiga att det färdiga garnet blir tunt. Även om sländorna är små kan de hålla motsvarande sin egen vikt eller, som här, till och med mer än sin vikt ca 25 g.

For me, this has meant that I have set myself comfortably in my favorite chair, watching my favorite program and spun at my spindle.
The wool I have used is such wool you do not need to use that much mental activity in order to spin , ie ready-prepared tops of Dorset Horn which I divided lengthwise. Of some tops I've got 8 -10 sections, then pulled out to length and rolled together into nests.
The spindles used  are our Mini Turk, Turkish spindles with a weight of 15 -18 grams. These are so small and handy that the finished yarn is thin. Althoughthe spindles are small , they can hold the equivalent its own weight or, as in this case, even more than its weight approx 25 g.


Från höger till vänster ses tops hel och delad, fågelbon, sländor med entrådigt garn, färdigt garn
From right to left, tops whole and split, birds nest, spindles with singels and yarn

Det färdiga entrådiga garnet tvinnades direkt från nystanet som blir när man spinner med denna sorts sländor. Den första gången garnet tvinnats har jag använt mer snodd än man normalt gör för ett tvåtrådigt garn, detta för att garnet skall tvinnas en gång till.
För att tvinna har jag använt min skammelrock som har en utväxling på 14:1.
Garnet som är resultatet av arbetet är ett kabelgarn.
När man spinner på fritt hängande slända från tops och med korta drag som jag gjort får det färdiga garnet en karaktär som kan definieras som kamgarn dvs blir slätt, något kompakt och framhäver mönsterstickat t ex flätmönster på ett mycket bra sätt.
Det färdiga garnet betecknas Nm 4/11 där fyran står för att garnet innehåller fyra deltrådar där varje deltråd har en grovlek motsvarande 11000 m/kg (11 m/g). Att placera trådigheten framför det enskilda trådens grovlek markerar att garnet är spunnet som kamgarn.
Man kan alltså av den metriska beteckningen  få reda på garnets grovlek + karaktär.
Det i utländsk litteratur (amerikansk) ofta använda  WPI-måttet eller det svenska VPC-måttet (varv per cm) är ett grovt mått för att bestämma garngrovlek eftersom felkällorna är många och används bäst som ett jämförelsemått på egna garner, inte för att jämföra mellan olika personers garn vilket ofta görs på gott och ont.
Om jag ändå skall använda  måttet motsvarar detta garn 17-18 WPI eller ca 7 VPC.

The finished singels is twisted directly from the ball of yarn that is when you use  this sort of spindles . The first time the yarn is plied, I  used more twist than you normally do to  ply  a yarn, this yarn is to be plied again.
To ply , I have used my Scandinavian wheel which has a  ratio of 14:1 .
The yarn is a cable yarn.
When one spins on suspended spindles, from tops and with a short draw like I did, the yarn gets a character which can be defined as worsted ie becomes smoth, somewhat compact and highlights patterns knitted eg cable pattern in a very good way.
The finished yarn grist is Nm 4/11 where the 4  represents  the yarn containing four parts where each singel has a thickness corresponding to 11000 m / kg ( 11 m / g). Placing stringiness  first in front of the slash indicates  worsted spun yarn .
One can find out the yarn grist + character from the metric yarn numbers.
The WPI measure often used in the foreign literature (American ) or the Swedish VPC measure (revolutions per cm) is a rough  measure for determining of yarn grist due to the  error sources that are numerous and are best used as a comparative measure of your own yarns, not to compare between different people's yarn as is often done for good or ill .
If I do have to use this way to describe  the yarn  it is 17-18 WPI or about 7 VPC.

Det färdiga garnet    The finished yarn

Även om jag den här gången spunnit av tops ligger min kärlek hos det garn som kan beredas från hel fäll.
Den ull jag har störst tillgång till är ull från våra Svenska lantraser även om jag också köpt oprocessad ull från våra grannländer.
Jag tycker om känslan av att hantera den ull som finns nära mig och att genom ingående studier av denna finna och notera alla dess användningsområden. Att jag dessutom är enormt förtjust i naturligt färgad ull med dess variationsrikedom gör mig i andras ögon (de som inte känner mig) till en begränsad person med trånga vyer som är nöjd med det lilla (vilket inte heller stämmer).
Att gilla vår inhemska ull innebär inte att det saknas erfarenhet av ull från andra delar av världen eller av färdigprocessad ull, tops, roving, slivers, you name it eller färgad ull i alla varianter. Det är bara det att det är ett passerat kapitel som inte tillför mig så mycket längre.
Det gäller också de sk artyarns som många av dem inte tillför något till varken de vävda eller stickade produkter som är tänkt att tillverkas. Det är avklarat och eftersom jag inte är en person som behöver visa för andra vad jag kan, finns det inte heller någon anledning för mig att producera garn jag inte kommer att använda.

Although I this time spun from tops is my love of the yarn that can be prepared from a fleece.
The wool I have the greatest access to is the wool from our Swedish breeds even if I also has bought unprocessed wool from our neighboring countries.
I like the feeling of handling the wool that I can get in my neighbourhood and  through detailed studies find out  and note all its uses. I'm also enormously fond of natural colored wool with its wealth of variety, makes me in the eyes of others (those who do not know me ) into a restricted person with narrow views that are happy with the small ( which is also not true ) .
Likeing our domestic wool does not mean that I have no experience of wool from other parts of the world or of processed wool tops, rovings, slivers , you name it or dyed wool in all variants. It 's just that it's an expired chapter that do not add much to me  anymore.
This also applies to the so-called artyarns as many of them adds nothing to either the woven or knitted products that are intended to be manufactured. It 's done and since I'm not a person who needs to show others what I can, there's no reason for me to produce yarn I will not use .


Efter denna utläggning som är min och enbart min åsikt, visar jag ett garn spunnet av enbart Ryafårets bottenull, täckhåren skall spinnas till kamgarn. Garnet är spunnet på den rocken jag kallar min "Finskerock" inte för att den med sannolikhet kommer från Finland utan för att den är tillverkad i björk, ett vanligt träslag i vävstolar och spinnrockar från vårt östliga naboland.
Spinnrockens utväxling har inte varit hög  (10:1) men garnet är trots det tunt. För att draget skulle vara passande använde jag mina spolar med "padding" av rörisolering i skumplast.
Garnet tvinnades på samma spinnrock med samma utväxling.
Resultatet efter tvätt är en garngrovlek motsvarande Nm 22:2 vilket motsvarar ca 11 m/gram.

After this exposition which is my and only my opinion, I show a yarn spun from the undercoat of Rya sheep, the hair will be spun into a worsted yarn. The yarn is spun on thespinning wheel I call my "Finnish wheel" not because it is from Finland, but because it is made of birch, a common timber species looms and spinning wheels from our eastern nabour. 
The ratio of the spinning wheel  isnot been high (10:1) but the yarn is despite this thin. To make the drawing in to be apropriate, I used my bobbins with "padding" of pipe insulation foam. 
The yarn was plied on the same spinning wheel with the same ratio. 
After washing is the grist  is  Nm 22:2 which corresponds to about 11 m / g.

Garn av Ryaull enbart bottenull.  Yarn made of wool from Rya sheep. Only the undercoat.

Detta med utväxling (ratio) är en fråga som ofta tas upp med påpekande att för att kunna spinna tunt garn måste man ha en spinnrock med hög utväxling. Jag har den uppfattningen att man klarar sig alldeles utmärkt med en utväxling motsvarande äldre snedrockar (saxony) som brukar ligga mellan 12:1 -15:1.
De äldre rockarnas stora hjul gör att när man fått upp hastigheten går det snabbt att spinna även om man inte har en utväxling över 20:1. En högre utväxling kan vara motiverad om man spinner stora mängder av samma sorts garn till försäljning men ärligt talat hur många av dagens spinnerskor gör det?
Jag har olika trissor till mina spinnrockar med dubbeldrivning och också olika stora spinnvingar men spinner lika bra tunt garn på mina spinnrockar med utväxling mellan 10:1 och 14:1 som med utväxling 26:1. Tråden får samma finlek oavsett vilken trissa jag använder. Det är jag som spinnerska som skall kunna anpassa mitt sätt att spinna. På så sätt behöver jag inte alla finesser som "man bara måste ha".
Jag anser att hantverksmässig spånad skall vara rogivande nästan meditativ för att vara tillfredsställande.
Nu tror ni förmodligen att jag inte har olika redskap i min ägo men då har ni fel. För att kunna utvärdera nyttan och nödvändigheten av alla måsten skall man ha provat själv. Så både för min spånad och min vävning har jag avancerad utrustning men finner ändå ett nöje i att bara använda det allra nödvändigaste.
Jag har t ex en elspinnrock men föredrar tystnaden med en manuell och att dessutom inte behöva sitta fast i ett eluttag ser jag som en vinst.

This thing, about  ratio is an issue often raised by pointing out that in order to spin thin yarn, one must have a spinning wheel with a high ratio . I have the idea that one can get by just fine with a ratio corresponding to older saxonies, which is usually between 12:1 to 15:1 .
Theese older spinning wheels do a great job when you got up to speed , they are fast even if you do not have a gear ratio of 20:1. A higher ratio may be justified if one spins large quantities of the same kind of yarn for sale but honestly how many of today's spinners do so ?
I have various pulleys to my spinning wheels with double drive and also different sized fliers but spins as good thin yarn on my spinning wheels with  ratios between 10:1 and 14:1 as the ratio 26:1 . The thread gets the same fineness no matter what pulley I use. It is I as a spinner whoshall be able to adjust my way of spinning. That way I do not need all the features one " must-have " .
I believe that handcrafted spinning should be soothing almost meditative to be satisfactory.
Now you do  probably think that I don't have different tools in my possession, but then you are mistaken. In order to evaluate the usefulness and necessity of all must be one have to try it oneself . So both for my spinning and my weaving, I have advanced tools, but still finds a pleasure in using only the bare essentials .
I have for example a electric spinning wheel but prefer the silence with a manual and furthermore does not need to be stuck in an electrical outlet, I see that as a win.


Nu skall jag gå och läsa den intressanta tidningen Ply Magazine som kom i min brevlåda igår. Tidningen har mer än väl motsvarat mina förväntningar. Ingenting nytt men väldigt bra sammanställt för en person som jag som gärna vill ha en logiskt upplagd tidskrift med mycket innehåll. Ply går man inte igenom på någon timma som SpinnOff eller YarnMaker. Den saknar också det överflöd av annonser och reklam som finns i SpinOff.

Till sist - en bild av den enda av alla sidensvansar som fanns i ett äppleträd intill  yngsta dotterns hus vid besöket efter nyår. En av hela flocken lyckades jag fotografera.

Now I will go and read the interesting paper Ply Magazine that came in my mailbox yesterday. The magazine has more than met my expectations. Nothing new but very well put together for a person like me who would love to have a logically organized journal with a lot of content. Ply you do not go through at one  hour,like Spinoff or YarnMaker. It also lacks the abundance of ads and advertising found in SpinOff. 

Finally - a picture of the only one of all the Waxwings that were in an apple tree next to our youngest daughter's house at the visit after the New Year. One of the whole pack, I managed to photograph.


Sidensvans i resterna av höstens skörd    - A Waxwing


Ha en skön stund vid spinnrocken

Happy spinning!