söndag 8 november 2015

Avslut och nystart

Dagarna har blivit mörkare, framför allt märks detta efter övergången till vintertid. Första höststormen har passerat utan större missöden och för en vecka sedan var det Alla Helgons dag med gravsmyckning och också en amerikanisering av helgen med utklädda barn, pumpor och "Bus eller godis".
Jag skall inte lägga mina personliga värderingar på hur man tagit över det som skulle vara en möjlighet att tänka tillbaka och hedra sina rötter och istället gjort detta till  en helg i kommersialismens tecken.
Vi försöker hålla på traditionen att smycka gravarna med granris, kransar och ljus även om vi får ta till flera helger för att våra anhörigas gravar finns på olika orter.
En tradition har blivit att tillverka kransar till gravarna. ursprunget till detta är att jag (och KM) inte gillar att allt ser likadant ut och inte heller att kransar och dekorationer smyckas med plastblommor.
Vi tillverkar därför varje år ett antal halmstommar och klär sedan dessa med granris, grenar från trädgården och kottar och bär från skogen.
I år var det inte speciellt kallt när kransarna skulle tillverkas och dessutom kunde jag stå under tak och utföra arbetet.
Så här kan det se ut under tillverkningen:


Efter tillverkningen ligger kransarna på rad.
KM fick också plats på bilden.

Förutom kransar till gravarna blev det också en krans till entrédörren och kvar att göra är en juldekoration som skall sättas upp på infarten och möta eventuella gäster.


Hösten är också förberedelse för nästkommande år. Att klippa skott av lavendeln och föröka till fler buskar är något som jag gjort vid några tillfällen tidigare. I samband med dräneringsarbete runt vårt hus har lavendelplantorna fått ta stryk och de var i stort behov av förnyelse.
Lavendel är lätt att föröka. Det är i princip bara att klippa av toppskott och sätta ned dessa i ett såbrätt med jord, ställa på skyddat ställe och glömma av till fram emot våren. (Man får se till dem då och då).Planteringen sköter jag i växthuset där det är OK att hantera både jord och vatten.
Mina plantor placerar jag på västhusets baksida där de står skyddade för solen och starka vindar.

Lavendelplantor  - Lavender
Nu när året går mot sitt slut och det blivit mörkare och arbetet utomhus inte kräver vår uppmärksamhet på samma sätt som tidigare under året, finns det återigen tid och möjlighet till tillverkning.
Tiden för att kunna hinna med vår tillverkning av bland annat ullkammar, som vi nu tillverkar i fem olika varianter, turkiska sländor och övriga redskap för ull som ingår i vårt sortiment, har under sommaren varit något begränsad. Detta har haft till följd att när vi har lagt ut våra produkter i webbutiken har de sålt slut på nolltid och det har verkat som vi inte gör något för att fylla upp lagret igen.
Tvärtom har KM arbetat både utomhus och i verksta´n vilket ibland blivit en aning ansträngt. Med mörkare tider och huset försäkrat för att klara vinterväder ser vi fram emot att återigen, utan dröjsmål kunna leverera det kunderna beställer.
Vi vill också kunna erbjuda möjlighet att betala med de idag allt mer vanliga betalsätten. Idag kan man därför, utöver kortbetalning, internetbank mm, betala med Swish både vid beställning i webbutiken och vid besök hos oss.

torsdag 3 september 2015

Rött som i... Red as in...

English in between

Efter en varm augusti har september uppenbarat sig med något svalare och regnigare väder.
Vi har varvat utomhusarbete med arbete inomhus för att färdigställa en order och samla för vintern.
Utomhusarbetet som bestått av att flytta singel och sand har gett en partiell solbränna. Det vill säga armar, hals, ansikte och en del av benen är bruna, nästan grönbruna som min hy brukar bli när den får lov att utsättas för solens strålar. Så i år har vi (jag) lagrat D-vitamin för vinterns behov.
Att det soliga vädret i kombination med fysiskt arbete också gett en viss förbättring av både rörlighet och styrka är inte heller negativt.
Också KM har fått motion men påpekar att knäna tar stryk av förflyttningar från mark till nivåer ovanför marken.
Vår dränering är nästan klar. Det återstår en del massor som skall återföras till ursprunglig plats. Det blir när vädret tillåter. Våt sand/jord är inte lättflyttad och jag har inga problem med att vänta ut naturens nycker.

Huset är nu målat till 3/4. På den sista fjärdedelen  skall panelen bytas. Dit har vi inte kommit ännu.


After a warm August, September is here somewhat less warm and more rainy.
We have worked sometimes outside and sometimes inside to finish an order and gather food for winter.
Outside work to move growel and sand has got me a partial suntan. So my arms, neck, face and some parts of my legs are brown, almost greenish brown like my skin when the sun can make an impact. This year we (I) have stocked vitamin D for the winter.
The sunny weather and physical work has acted in a positive way on my movement ability and my strength, which is good.
DH has also got physical training but says that the knees get pain from movements from the ground to a higher level.
The work with our draining is almost done. Some sand and ground are left that has to be put back in place. It'll be done as soon as the weather let us do so. Wet sand  isn't easy to move and I have no problem with waiting for the nature to become more suitable.
We have painted 3/4 of the house. The part left will have it's boarding changed. We are still not there.

Inomhusarbetet har bestått av att KM har tillverkat nålbindningsnålar. En specialbeställning både vad gäller utformning och antal har tagit timmar, dagar och veckor att färdigställa.
Nålbindningsnålar som görs för hand kräver både precision och tålamod. Arbetet kan inte göras med hjälp av maskiner. Det är bara det första stadiet med uppklyvning av materialet där vi använder oss av bandsåg, resterande arbete med formning och slipning är det mest tidskrävande och kräver också fingertoppskänsla för att få till rätt modell med lagom tjocklek, lagom bredd och lagom spets.

Jag själv vill inte ha spetsiga nålar eftersom jag tycker att man riskerar att dela garnet och därmed få en svaghet i det färdiga plagget. Av våra kunder finns det önskemål om mer eller mindre spets. Naturligtvis försöker vi att tillgodose kundens önskemål. Där får mina egna preferenser stå tillbaka.
En order är nyligen färdigställd och nu också skickad till väntande kund.

KM i fart med att slipa nålar  - DH grinding needles

Slipade men inte färdiga  - Grinded but not done

 
Vaxning för finish  -  finishing with wax
The indoor work has been for DH to make naalbinding needles.  A special order in design and number, has taken hours, days and weeks to complete. 
Naalbinding needles are made by hand requires both precision and patience. The work can't be done using machines. Only the first stadium splitting the materialcan be done with a bandsaw, the rest of the work forming and grinding the most time consuming and demand a sence of fingertip-feeling to get the right model, thickness, width and the right tip.
I myself don't like pointy needles. I think you may split the yarn and get a weakness in the finished garment. Our customers wants somtimes more somtimes less tip. We allways try to meet our customers request. My preferences have to be hold back.
One order is recently completed and is now send to the waiting customer.

Hösten är den tid då man sedan gammalt skall spara i ladorna för den kommande vintern. Det är då man skall vistas i naturen och ta för sig av den rikedom som finns. Men... Har man inte möjlighet så får man ta till lite enklare vägar. Det finns, som tur är, möjlighet att köpa det man inte kan plocka bland annat lingon.
En låda lingon hittade till oss (med hjälp av KM som hämtade den) och gav mig några timmars sysselsättning med rensning. Nu var bären redan rensade så det jag gjorde var att plocka bort skrumpna eller alltför omogna bär. 
Bären paketerades i lagom påsar, stoppades i frysen för kommande behov. De tas fram, en och en, kokas till lingonsylt och avnjutes långsamt.  Receptet har inte så mycket socker och är kryddat på gammaldags vis som jag gillar och naturligtvis innehåller vår sylt inget konserveringsmedel eftersom lingon i sig innehåller ett ämne som är självkonserverande.
Bara lite lingon kvar att rensa  - Just a little lingonberry left to clear
Fall/Autumn is the time when you shall save in the barns for the winter. It is the time to be in the nature and help yourselve to the welth avaliable. But... If you don't have the possibility you have to make it in other ways. You can buy instead of picking  such as lingonberries.
One package of  lingonberries arrivede to our house (DH  fetched them) and gave me some hours work  clearing them. The berries wor good cleared so what I did was removing the berries that wasn't mature enough.
I packed the berries in containers, put them in the freezer for coming need. I'll take them, one by one and make lingonberry jam and enjoy the taste slowly. The recipe don't have so much sugar and is flavored in an old fashioned way  that I like and of cource our jam don't have any preservatives. Lingonberries has there own natural preservative.





onsdag 5 augusti 2015

Resa med ändrat resmål

Only in Swedish today

Häromdagen tänkte vi utnyttja det molniga vädret som uppstod efter morgonens regnskurar.
Avsikten var att bege oss till det stora varuhuset några mil från oss. Prognosen talade om fortsatt molnigt väder och låg temperatur vilket var noga eftersom vi avsåg ett gemensamt besök KM och jag, med vår hund som bilvakt.
Av detta blev inget.
När vi kom fram till resans mål tittade solen fram ur molnen, temperaturen steg raskt och ingen skuggig plats att ställa bilen på.
Det blev att snabbt tänka om. På hemvägen finns ett trevligt resmål som vi brukar besöka vart och vartannat år, så i stället för varuhuset blev det Äskhults by. För er som inte är bekanta med våra omgivningar är den en gammal by som bevarats i sitt ursprungliga skick och där det bedrivs lantbruk på gammalt vis.

Under sommaren finns det också ofta hantverkare på plats som visar sin tillverkning i det hus där det också finns en kaffestuga.
De gamla husen visar hur man levde förr med inredning och redskap som tillhörde den tiden.
Är man som jag intresserad av gamla redskap, kanske framför allt redskap för mjuk slöjd, tittar man lite extra noga på vävstolen, bandvävstolen och spinnrocken i en av husen.

Spinnrocken som stod i en av stugorna. Ursprung okänt men säkert en lokal tillverkare
I huset där man kunde lösa inträde fanns också en bekant från min tid som ordförande i ett Hemslöjdsgille. Där satt nämligen Bror, en trä och näverslöjdare med tillverkning av bland annat näverburkar med hög kvalitét. Bror var representerad på Nordiska museét för några år sedan. 
Just när vi besökte Äskhult var Bror sysselsatt med att tälja krokar.

Annars fortsätter livet som tidigare med skrapning, tvätt och målning. Norrgaveln har fått ny fin färg och inte heller den här gången kunde jag undvika att se ut som det var jag som var målad inte väggen.
Från målning dagtid till spånad kvällstid. Efter bouclégarnet spinner jag nu ett annat garn, tre trådar som skall samsas i ett crepegarn i färg.
Shetlandsull

Det gäller att utmana sitt sinne och välja hej vilt och se vad det möjligtvis kan bli av detta försök.
Det är den lilla, sladdbundna madamen som får stå till tjänst. Hon gör ett bra arbete och även om jag inte använder hela hennes kapacitet så blir resultatet till belåtenhet.  
Färg nr 1 
Det är inte bra att slappna av helt från det vardagliga arbetet. En ny utmaning kom när jag fick erbjudandet att uppgradera min Windows 7 till nya Windows 10. Visst sa jag, utmaningar skall man ha. Det kan inte vara värre än Windows 8 som jag avstod från efter all negativ publicitet det programmet fått.
En utmaning visade det sig bli ändå. Helt nytt utseende och möjligheter att föra över bilder, dokument mm mellan mobiltelefon, surfplatta och dator och lagra allt på ett och samma ställe. Smart! Om det inte vore för att det är stört möjligt att spara i något av mina gamla program, som jag alltid gjort tidigare, utan att ha tänkt till innan och loggat in som administratör.
Då gäller det alltså att ta skeden i vacker hand och spara där windows vill att man skall spara, trots att jag inte är så lätt att tvingas till att göra som andra vill, utan gärna har egna idéer och åsikter om var det fungerar bäst att lägga filerna.
Nåja, det kommer säkert att fungera till belåtenhet så småningom.

Som en liten slutkläm på dagens irrfärder har jag gjort i ordning färg för färgning av ullflätor. Det gäller att passa på och göra slabbjobb utomhus när det går. I morgon blir det blandat arbete med en del husjobb och en del färgning - om inte vädret bestämmer annorlunda.
Vi ses!.




måndag 27 juli 2015

Det handlar om färg - It's all about colour

English below

Jag har ett problem. Jag vet inte om det är ett vanligt problem eller om det är fler som drabbats av samma åkomma som jag.
Det är nämligen så att jag attraherar färg. Färg som egentligen borde hamna på ett helt annat ställe hamnar på mig och inte bara lite - nej ofantliga mängder och överallt från hår till ben.
Ni tror mig inte?
Se här. Så här kan jag se ut efter en dags målande.
1   Färg överallt - Paint all over
Jag sänder, varje gång jag målat, en tacksamhetens tanke till de färgfabrikanter som inte fallit för åsikten att allt är farligt. Tack för lacknafta som fortfarande finns. Linoljefärg av gammal sort kräver lacknafta.
Vi har inte fallit för den "moderna" varianten med vattenbaserad "oljefärg" utan målar vårt hus, som är målat med äkta gammaldags oljefärg, med äkta oljefärg igen. Färgen på vårt hus är målad för ungefär tjugofem år sedan, med gammaldags oljefärg, och färgen har stått sig men nu var det dags att måla om. Om bara det fina vädret, alltså att regnet håller sig borta, så skall resten av huset målas färdigt. Enligt väderleksprognosen som vi följer noga skall det bli bättre väder nästa vecka så då fortsätter vi.
Mellandagar kan vara bra om inte annat än att då kan man spinna, tvinna och färdigställa en del garner. Garner som spunnits som avkoppling efter en dags arbete utomhus eller istället för utomhusarbete. Garner som inte har något syfte men som kan vara roligt att spinna ändå.
Mina garner brukar inte vara garner med färg eftersom jag gillar att spinna naturfärgad ull. Dels tycker jag att man ser hur garnet ser ut utan att distraheras av färg vilket är bra om man spinner garner avsedda som prover på olika tekniker, dels för att jag av någon anledning när jag spinner färgad ull får till väldigt färgstarka garner. Detta syns inte bara i mina garner utan också i mina vävnader.
Pastellfärgad kan man med bästa vilja i världen inte säga att jag är. Jag läste någon gång för länge sedan att man gärna väljer färger som passar ens egna personliga färgskala. Jag skulle kunna tänka mig att det är riktigt. Som ung, med alla färger fortfarande intakta (t ex i håret som numera är grått), var jag mörkhårig med en hy som vid solning antog en oliv ton och valde gärna starka färger för att matcha mina egna.
Det senaste garnet blev ett bouclégarn med både kärna och bindtråd handspunna såväl som den tråd som bildar "öglor".
2. Färdigt men inte tvättat  - The bouclé before finishing

I have a problem. I don't know if it's a common problem or if there are more people suffering from the same disease as I do.
The problem is that I attract paint. Paint which should actually  be at a totaly different place ends up on me and not just a little - huge amounts and everywhere from my hair down to my legs.
You don't believe me?
Take a look. This is how I look after a days painting. (photo1)
Every day I paint I send a thankful thaught to the paint manufacturers that has not fallen for the meaning that everything is letal. Thanks for still selling white spirit. Linseed oil paint need white spirit to be removed.
We haven't fallen for the "modern"  water based variant but paint with old fashion linseed oil paint, the same paint we used twentyfive years ago.
If only the weather will be suitable  for painting, i e it's not raining, we will continue painting the rest of our house. The weather forecast tells us next week will be good.

Between-days can be good for spinning, plyeing and finishing some yarns. Yarn spun as relaxation after a days work outside or instead of working outside. Yarns that isn't  made  for a special purpose but is fun to spin anyway. My yarns is not colourful yarns. The reason is that I like to spin from natural coloured wool. I like that one can see the structure of the yarn without to be distracted by colour. A good thing when spinning samples in different techniques. A second reason is that my coloured yarns tend to get very strong colours not seen only in my yarns but in my woven items as well.
One can't call me a pastel-coloured person. I read sometimes long ago that you chose colour that suit your personal colour scale. I can accept that idea. As a "young" girl, with all colours still there (now my hair is gray) I had dark hair and my skin got an oliv tone in the sun, I chose strong colours to match my own.
My yarn spun recently has more colour . It's a bouclé yarn with all three parts, core, wrapper and binder, handspun. You can see the yarn in photo 2.

fredag 17 juli 2015

Sommar, sommar, sommar - Summer, summer,summer

English below

Så har vi sommar, eller i vart fall ljusare dagar med ömsom sol och ömsom regn.
Det gäller att ta vara på de fina dagarna och göra sådant som måste till för att bevara hus och hem i ett bra skick.
En sak som har varit aktuellt ett tag är ommålning av huset.
Efter att under en längre tid varit upptagna av dräneringsarbete runt huset så har turen nu kommit till fasaden och ommålning av densamma. Framför allt är det söder och västersidorna som är mest utsatta. På södergaveln skall brädfodringen bytas ut mot helt nya bräder och lock. På övriga sidor är det skrapning och målning som gäller. Dessutom skall fönsterfoder bytas ut och fönsterbågar målas.
Så nu hoppas vi på lagom varmt väder, inget regn och mulet för att det skall gå att måla.
Som höjdrädd är det en pina att gå upp på stegen men skam den som ger sig. Bara högst upp - simsen och överdelen på panelen - överlåts åt KM som klarar höjder bättre än mig.
Gårdagen ägnades åt tvätt och skrapning

Skrapning av gammal färg  - Scraping old paint

och idag har grundmålning påbörjats.

Grundmålning - Priming

I samband med målningsarbetet passade vi på att ta ned TV-antennerna och kopplade in även TV-n på fibernätet.
Det blev genast mycket lättare att komma åt att måla och IP-TV fungerar utan problem - om man bara kommer ihåg vilken fjärrkontroll som skall användas.
I morgon fortsätter arbetet med målningen och vi hoppas att vädret är gynnsamt också framöver.
Under arbetet kommer dofter från vår apotekarros som blommar med massor av knoppar och utslagna blommor.

Apotekarros  - Rosa gallica officinalis

Doften påminner om ungdomsåren när vi, i en förening jag var medlem i, tillverkade både tvål och ansiktsvatten med doft av rosor. Då kunde man köpa rosenvatten på apoteket. Jag vet inte om det fortfarande går men trädgårdens rosendoft är mer väldoftande än doften från rosenvattnet.

Efter lång tvekan och många funderingar har jag till slut utökat maskinparken. Min elektriska spinnrock har fått en kompis, en alldeles ny Ashford E-spinner.
Ibland lönar det sig att vänta och tänka efter både länge och väl. När min E-spinner levererades hade den uppgraderat och har nu max 1500 rpm istället för den tidigare som hade max 1200 rpm.
Den har testats och både ljud och funktion är till belåtenhet. KM konstaterade att "den låter inte mer än en trampspinnrock" så den är godkänd även vid en stund vid TV-n.
Ashford E.spinner


Min tidigare el-spinnrock har drivning på spolen s.k. Irish tension och passar utmärkt för grova, lösspunna garner medan den nya passar även för tunna garner med mycket snodd så de kompletterar varandra. Däremot är ljudet på den nya behagligare än på min gamla som helst skall spinnas på i enrum.

I samband med målningsarbete och inspinning av min nya spinnrock pågår förberedelserna för en planerad kurs i att spinna på slända. Kursen kommer att hållas på Nääs i början av september och arrangör är Slöjd i Väst. Anmälan sker till Studieförbundet Vuxenskolan i Lerum. Mer om kursen läser du här.

So we have summer, or at least lighter days with sometimes sunshine and sometimes rain.
This applies to take advantage of the nice days and do things that is needed in order to preserve the house and home in a good condition.
One thing that has been an issue for a while is repainting the house.
After being  a long time occupied by the drainage work around the house  it is now time to  the facade and repainting of the same. Above all, it is the south and west sides that are most vulnerable. At the south end, the  wood will be replaced with new boards and lids. On the other sides, it is scraping and painting that will be done. In addition, window frames will be replaced and painted.
We hope it'll be moderately warm weather, no rain and cloudy so we can paint.
As afraid of heights, it is a pain to go up the ladder but shame on those who give themselves. Only the top - the lower part of the roof and the upper part of the panel - are left to KM that can handle heights better than me.
Yesterday was devoted to washing and scraping and today priming begun.

In connection with the painting work we decided to take down the TV antennas and switched into a TV-set on the fiber network.
It immediately became much easier  to paint and IP TV works without problems - if you just remember which remote to use.
Tomorrow the painting continues, and we hope for weather suitable for painting. 



During the work, we feel the scents from our Rosa Gallica Officinalis blooming with lots of buds and bloomed blossoms.


The aroma is a reminiscent of adolescence when we, in an association I was a member, made both soap and toning with the scent of roses. Then you could buy rose water at the pharmacy. I do not know if it still is possible, but the garden's rose perfume is more fragrant than the fragrance of rose water.

After long hesitation and many thoughts, I finally expanded fleet. My electric spinning wheel has got a friend, a completely new Ashford E-spinner.
Sometimes it pays to wait and think long and hard. When my E-spinner was delivered it was upgraded and now has a maximum of 1500 rpm instead of the past that had a maximum of 1200 rpm.

It has been tested and both the sound and function is to my liking. KM noted that "it's not more noicy  than a spinning wheel witihout motor" so I can use it even watching TV..

My former electric spinning wheel has Irish tension and is ideal for thick, losely spun yarns while the new is also suitable for thin, high twist yarns  so they complement each other. However, the sound on the new one is more comfortable than my old that need to be spun on in private.


In connection with the painting work and spinning on my new spinning wheel I have an ongoing preparation for a planned course in spinning on a spindle. The course will be held at Nääs in early September and arranger are Slöjd i Väst. More about the course  here. (only in Swedish)

torsdag 18 juni 2015

Vem behöver ett gym... - Who needs a fitness studio...

Bo på landet och sköta en gård, även om den är liten, innebär fysiskt arbete av många slag.
Har man fått hem ett lass sand som hamnat en bit ut på vägen och som måste flyttas för att slamtömningsbilen skall kunna köra fram, då är det muskelarbete som gäller.
Sand och grus har en strykande åtgång som reparationsmaterial både på byggnader och vägar.
Så vad göra när man inte har tillgång till arbetsmaskiner i större omfattning?
Jo man griper verket an både bildligt och bokstavligt.
Vet ni hur mycket fysiskt arbete som krävs för att flytta 10 ton sand och grus? 10 ton är lika med 10000 kg. Jag vet inte hur mycket en skyffel med sand väger men jag kan lova att jag vet hur det känns i kroppen.
Att utföra praktiskt arbete istället för träning på gym, ligger helt i linje med min inställning till mitt tidigare yrkesliv som legitimerad sjukgymnast och ergonom.
Varför träna "artificiellt" när livet bjuder på så många träningstillfällen både när det gäller rörlighet och styrka.
Min inställning till att använda dagliga sysslor och föremål i omgivningen för att träna var kontroversiellt, bland annat hos en närliggande yrkeskategori som ansåg sig ha monopol på träning som inte skedde i därför avsedda lokaler och med speciella styrketräningsredskap. Ingen yrkesgrupp nämnd då jag inte tror att den uppfattningen delades av kollektivet utan av några enstaka individer som var rädda för att inte kunna hävda sin plats i vårdkollektivet.
Hos oss är naturlig träning en  del av vårt liv även om den kommit att utföras på olika sätt och platser på gården.
Vi har en rättvis arbetsfördelning, jag och KM. Jag skyfflar sand och han kör kärran till den plats där slutförvaringen sker.
Vi har hållit på med detta arbete under nästan en veckas tid. Och kan ni tänka er, vi hade uppehållsväder hela tiden.

Nu finns det en liten rest kvar av sandhögen som från första början vägde 13,4 ton.
Musklerna har börjat att arbeta normalt igen och kroppen har nästan återfått tidigare status.
Och högen är flyttad!

Stay in the countryside and run a farm, even if it is small, means physical work of many kinds.
Have you got home a load of sand that ended a bit out in the driveway, and that must be moved to let the vehicle that manage the emptying of sludge to be able to run forward, then it's muscle work required .
Sand and gravel are like hot cakes as repair materials in both buildings and roads.
So what to do when you do not have access to machines on a large scale?
Well, engage with the work, both figuratively and literally.
Do you know how much physical work required to move 10 tons of sand and gravel? 10 tons equals 10000 kg or more than 20000 pounds. I do not know how much a shovel of sand weighs but I can promise that I know how it feels in the body.
To carry out practical work instead of training at the gym, is completely in line with my approach to my earlier career as a licensed physiotherapist and ergonomist.
Why train "artificial" when life offers so many training sessions both in terms of mobility and strength.
My attitude to the use of daily tasks and objects in the environment to practice was controversial, particularly at a nearby profession who considered themselves to have a monopoly of training that was not done in dedicated premises with special strength training equipment. No profession mentioned then I do not think that that view was shared by the community but by a few individuals who were afraid of not being able to assert its place in the healthcare community.
With us is natural training a part of our lives, even if it has come to be carried out in different ways and places at our the farm.
We have a fair division of labor, I and DH. I shovel sand and he drives the cart to the place where the disposal takes place.
We have been doing this work for almost a week. And can you imagine, we didn't have any rain at all. 

Now there is a small remnant  of the sand pile,  which from the beginning weighed 13.4 tons.
The muscles have started to work normally again and the body has almost regained its previous status.
And the pile is moved!

måndag 8 juni 2015

Råvaror i förvandling - Raw materials under change

För många år sedan började vi ta vara på allt  vi kunde ta vara på från våra får.
En sak man får en hel del av när man slaktar vuxna får är fårtalg.
Fårtalg användes för till talgdankar som fick lysa upp stugorna.
Det här var innan vi fick möjlighet att använda elström.
Talgdankar osar och ljuset från dem blir inte vad vi är vana vid idag.
Inte konstigt att man gick och lade sig när ljuset från den öppna spisen, talgdankar och lysestickor inte räckte för det arbete man hade för händer.

När talgen inte behövdes för att lysa upp stugorna kunde man använda den till tvål. Tvål kokades av lut, framställd från aska av lövträd, och talg. Luten fick man fram genom att hälla vatten över aska. Samma vatten upprepade gånger. För varje gång det hälldes över askan och fick sippra genom ett lager med halm, blev luten starkare och starkare.
Lut och talg kokades sedan samman till en tvål som kunde användas för rengöring av både människor och kläder.
Tvåltillverkning idag är något enklare.
Även om talg används, som hos oss, kompletterar man ofta med oljor av olika slag. Inte heller kokar man samman ingredienserna utan tvålen tillreds med en kallprocess som inte innebär att alla råvaror är kalla men man använder sig inte av kokning.
Det man behöver för att tillverka sin egen tvål är fett av något slag. Vi använder fårtalg, olivolja, kokosolja,mandelolja. Dessutom krävs lut för att sätta igång tvålprocessen.
Idag köper man kaustiksoda som hälls i vatten, istället för att framställa luten själv.
Det är otroligt viktigt att hantera kaustiksoda på rätt sätt. Den är mycket frätande och utan försiktighet kan den ställa till stora skador.

Det är alltid spännande att se om man fått alla ingredienser till den mängd som det skall vara för att tvålen skall bli användbar.
Det är också spännande att se om mängden ingående olivolja gör att processen blir utdragen innan förtvålningen sker.
Det tog längre tid än vanligt eftersom jag använde en del finare olivolja, den så kallade jungfruoljan, och den kan innebära att förtvålningen tar upp till ett dygn.
Tvålmassan var klar efter ca två timmar och kunde hällas upp i kärlet där den skulle få stabiliseras och omvandlas till en härligt doftande tvål.
Den är nu skuren i mindre bitar och skall få stå till sig och torka ca en månad innan den kan användas.
Tvålen i sin form  - The soap in the mold


Many years ago we started to take care of everything we could get from our sheep. You get quite a lot of tallow when slaughtering an adult sheep.
In ancient times tallow were used as lamp oil to light up cottages.
This was long before electric light lit our houses.
Tallow  smells when used in lamps and the light you get from them is not what we are used to have today. No wonder they went to bed when the light they got from the open fire, tallow lamps and lights sticks was not enough for the work they had to do.
When they didn't have to use tallow to light up their homes, they could use it to make soap. Soap was made using lye. Lye was made of ash from hardwood. Water was poured over the ash, the same water over and over again. For each time the lye got stronger and stronger.
Lye and tallow was then boiled to a soap to use for cleaning both people and clothes.
Making soap today is more easy.
Even if you use tallow, like we do, you can use different oils and make the soap using a cold process that doesn't mean the ingredients have to be cold, but you don't boil it.
What you need to make your own soap is some kind of fat. We use tallow from sheep, olive oil, coconut-oil and almond-oil.  Furthermore  you must have lye for the saponification to take place. Today you can buy caustic soda and  pour it in water to make lye. Caustic soda must be treated the right way to avoid severe damage.
It's a thrill to se if all ingredients are of the right amount to make the soap useable.
It's also exiting to see if the amount of olive oil prolong the saponification-process.
My soap took a bit more time because I used virgin oil that can delay saponification up to 24 hours.
My soap was ready to pour in the mold after about two hours. 
Today I have cut up the soap in bits to dry and set for about a month before we can use it.


lördag 6 juni 2015

Det är de små detaljerna som gör det - It's the tiny details that make it

English in between

Att man påverkas av små ting är väl allmänt känt och att de små tingen kan göra arbetet många gånger svårare kan var och en säkert förstå.
Ett praktiskt bevis för att det är så fick jag igår när vi fortsatte att stängsla en ny hage.
Vår mark är kuperad vilket innebär att det inte går att sätta stängsel som man gör när det handlar om åkerbete.
Våra får är också speciella. Ett försök att stängsla in våra Ryatackor med eltråd misslyckades kapitalt så det är inte tänkbart. Tackorna med sin långa och tjocka ull gick bara rakt igen eltrådarna utan att reagera det minsta.
Stängsling hos oss innebär fårstängsel. Fårstängsel skall vara sträckt för att fungera och märlor spikas för att hålla stängslet på plats.
Det är märlorna som är problemet.
Som brukligt handlar vi en del på nätet (liksom vi också själva säljer på nätet men inte samma sortiment).  Det vi handlade var märlor eller haspor som de också kan kallas.
Haspor finns i flera storlekar och priser. Vi behöver många när vi sätter stängsel och det är praktiskt att få dem nästan till dörren.
Men haspor kan tydligen se olika ut och ha mer eller mindre inslagsvänliga spetsar.
De haspor jag köpte hade inte den runda form på böjen som jag är van vid och spetsarna var icke spetsar, avklippta med ett verktyg som inte fungerade som det skulle utan en spets kunde vara tvärt avklippt den andra något bättre spetsad.

That we are affected by small things are well known and that the little things can make work many times harder, each one surely understand.
A practical proof that it is so, I received yesterday when we proceeded to fence off a new pasture.
Our land is hilly, which means that it is not possible to put fences as you do when it comes to field work.
Our sheep are also special. An attempt to fence in our Rya ewes with electric wire failed miserably so it is not conceivable. The ewes with there long and thick wool just went straight through electrical wires without reacting in the slightest.
Fencing with us means sheep fences. Sheep fences must be stretched to serve and need staples for holding the fence in place.
There are staples that are the problem.
As usual, we buy things on the internet (as we ourselves sell online but not similar products). What we bought were staples.
Staples are available in several sizes and prices. We need many, when we are  fencing, and it's convenient to have them almost to the door.
But staples can apparently look different and have more or less nail-friendly tips.
The staples I bought did not have the round shape of the bend as I am used to and the tips were not pointed, cut with a tool that did not work as it should,   one  tip could be abruptly cut off the second something better pointed.

Krampan till vänster är av rätt sort, den till höger är den jag svurit över
The staple to the left is of a kind I like, the one to the right is the one not so god

En person som jag som vill ha funktionella redskap och material att arbeta med blir lätt frustrerad av saker som kunde vara bättre.
Det som borde gått lätt och smidigt tog tre-fyra gånger så lång tid som det borde gjort.
Varför då?
Jo den icke rundade böjen gjorde att om man slog minsta snett delade benen på sig och gick inte in i stolpen som det borde.
Slog snett gjorde jag ofta till en viss del på grund av de icke existerande spetsarna.
Många märlor hamnade på marken där de definitivt inte får lov att finnas kvar när fåren skall beta.
Alltså - krypa runt "på fyra fötter" för att hitta märlor som sjunkit ner bland gräs och övriga växter.

A person like me who want functional tools and materials to work with, easily become frustrated by things that could be better.
What should've gone out easily took three to four times as long as it should have done.
Why then?
Because the non rounded  bend made that if you hit the staple wrong the  legs split and went not into the pole as it should.
I often hit the staple in a wrong way doe to  the nonexistent tips.
Many staples ended up on the ground where they definitely are not allowed to be left when the sheep graze.
So I ended up crawling around on "four feet" to find staples that dropped down among the grasses and other plants.

Man skall inte "svärja" men jag kan säga att de ord som trillade ut ur min rosenröda mun inte är tryckbara.
Om nu märlorna/hasporna hade fungerat som de skulle så ställde den kuperade marken till det på egen hand.
Vi drar stängslet med hjälp av ett redskap som spänns vinkelrätt mot stängslets trådar. Detta fästs med band i ett spel som i sin tur fästs i ett träd som kan stå emot de krafter som det blir när man skall sträcka ordentligt.
Bandet som fästs nertill och upptill på redskapet måste i sin tur anbringas till spelet i en vinkel som gör att både under- och övertråd sträcks.
Det handlar oftast om att fästa spelet inom ett område som kan vara mellan två och fem centimeter, där en cm fel gör att undertråden inte sträcks men övertråden är fantastisk.
Stackars KM som fick placera om  draget ett otal gånger innan spikmadammen var nöjd.
Vi kom inte så långt som vi hade tänkt men det skall ju komma fler dagar med uppehåll - sägs det.

One should not "swear" but I can say that the words that came out of my rose-red mouth is not printable.
If  the staples  had worked as they would,  the hilly land complicated the work in it's own.
We draw the fence using a tool that is attached perpendicular to the fence wires. This tool is fastened with straps in a chain hoist which in turn is attached to a tree that can withstand the forces  when streching the fence properly.
The band attached at the bottom and top of the tool must in turn be applied to the chain hoist at an angle that allows stretching both the under- and overpart of the fence.
It is usually in an area be between two and five centimeters, where placing the hook one cm wrong means that one part of the fence is not stretched but the other one is awesome.
Poor DH who hade to shift position on draft countless times before hammer-madam was satisfied.
We did not come as far as we had thought but it will surely come more days whithout rain - it is said.

fredag 1 maj 2015

Andas ut och ta nya tag. - Take a deep breath and start all over again.

English below

Våren har varit minst sagt intensiv både för KM och undertecknad.
KM har varit jämt sysselsatt med tillverkning som aldrig tycks vara tillräcklig och själv har jag suttit fastklistrad vid datorn för att åstadkomma ny hemsida och ny butikssida.
Anledningen till den nya hemsidan var att vi installerat fiber och behövde lägga hemsidan på en annan server. Då tog vi steget fullt ut och fixade ny plats på ett externt serverhotell med egen administration för att kunna placera både hemsida, butik och så småningom också bloggen på ett och samma ställe.
Hemsidan var klar och igång i januari i år och arbetet med den nya butikssidan tog fart från att ha varit i planeringsstadiet en längre tid.
För några dagar sedan kunde vi så hälsa våra kunder välkomna till vår nya butikssida. Det var lite nervpirrande att byta sida till en med ny adress även om den kommer att sjunka in så småningom.
Vi hoppas nu att sidan skall kännas bekväm för besökarna och att den skall fungera som tänkt.
Att administrera sin sida helt och hållet ställer naturligtvis krav på framsynthet och kunskaper om arbetet i bakgrunden på en websida.

Nu är vi där och våra produkter är i stort desamma. Vi kommer i fortsättningen att förändra vårt sortiment efter våra kunders önskemål och våra egna intresseområden. Men allt får komma i sinom tid. Eftersom vi tillverkar allt själva, står vi också för en ingående test av de produkter som så småningom hamnar i butiken. Inget skall finnas där som vi inte själva skulle kunna tänka oss att använda och bruka under lång tid.
Vi hoppas att våra kunder skall känna fortsatt förtroende för oss och för våra produkter.
Vi har nu också tagit ett kliv tillbaka ut i Europa och världen.
I vår nya butik finns möjlighet för kunder, framför allt inom EU, att handla direkt i webbutiken. Kunder från övriga världen kan naturligtvis också handla men måste då ta kontakt med oss för att vi skall kunna debitera rätt frakt och momsfritt.

Adressen till vår nya butik kommer här:
http://webbutik.gammeldags.se

Gå gärna in och titta och ge oss feed back.

This spring has been, you can say intense for both DH and myself.
DH has been busy manifacturing goods that never seems to be enough and I  myself have sat glued to the computerto create a new website and a new store page.

The reason for making a new website is us  having installed fiber (internet  fiber network) and had to move our site to a new web server. Then we took the plunge and ordered place on an external server hotel with our own administration, to place both website, store and eventually also the blog in one place.
The website was completed in january this year and working  with the new store began after a long period of planning.
A couple of days ago we could invite the customers to our new store page. It was a bit nervous to change to a site with a new address even if the address will sink in after a while.
Now we hope that the page should feel comfortable for visitors and that it shall act as envisioned.
To administer the site completely on your own, demands foresight and knowledge of the work in the background of a webpage.
We have come so far and our products are almost the same.
In the future we  will change our  range to our customers' requests and our own interest areas.
However, all may come in due course. Since we manufacture everything ourselves, we also do a thorough test of the products that eventually end up in the shop. Nothing should be there if we ourselves would not be willing to use it for a long time.
We want our customers to feel confidence in us and our products.
We have also taken a step back into Europe and the rest of the World.

In our new store there is the opportunity for customers, particularly in the EU, to act directly in the online shop. Customers from the rest of the world can of course also buy but must then contact us for us to be able to charge the right shipping and VAT.

You will find our new web store here:
http://webbutik.gammeldags.se

Please  have a look and give us feed back.

onsdag 15 april 2015

Funderingar och faktasökning

Nedanstående tillhör författaren (mig Birgith Lundgren) och får ej kopieras eller användas utan angivande av källan.

Tack för att du respekterar detta!

Eftersom jag är något av en grävande personlighet som traktar efter kunskap och dessutom har skaffat ett nytt program för att kunna arbeta med mina idéer och få dessa i skrift, måste jag skriva om mina funderingar.
Håll till godo och ge mig gärna feed back.

Hur var det egentligen?

Har du någon gång funderat över varför vissa åsikter om hur och varför man skall göra på ett visst sätt poppar upp?

När jag ställs inför påståenden som verkar, för mig, ogrundade går min hjärna igång på högvarv. Jag bara måste undersöka om det finns en orsak till påståendet som jag har missat eller om det med tiden har skett en förvanskning eller omtolkning av hur människor har gjort och hur man bör göra.

Det senaste som fick igång tankarna var att jag fick en förfrågan om våra ullkammar (för den som inte uppmärksammat det tillverkar vi ullkammar för kamning av olika sorters ull) och vilken sort man skulle välja till en viss sorts ull.
Vi tillverkar fyra olika sorters kammar som också har olika material i kammarnas tänder varav den tätare kammens tänder är tillverkade i rostfritt stål.
Frågeställaren avstod köp med en kommentar att de ullkammar hon ville ha måste ha rostfria tänder för att hon skulle kamma otvättad ull.

Att kamma otvättad ull framstår för mig som något som jag inte kan tänka mig av följande orsaker:
1.                                      otvättad ull innehåller inte bara lanolin (kallas också ullfett, ullvax mm) utan också svett, smuts, växtrester (om fåret är av det ovarsamma slaget). Kammar man utan att tvätta ullen hamnar detta i kammarna och kan förorena nästa fäll som skall kammas
2.                                      smuts samlas i kammarna och kan med tiden påverka materialet i både skaft, huvud och tänder om man inte är extremt noggrann med rengöring.


Nästa fråga som infann sig är då - Hur gjorde man förr och vad säger dagens författare av böcker om ullhantering om tvätt eller inte tvätt?
Alltså blev nästa steg att bege sig till hyllan med ull- och spinnlitteratur. Eftersom min nyfikenhet inte har några gränser när det gäller att fastställa vad som gäller eller gällde, är min hylla välfylld.


Tvätta eller inte tvätta ullen innan kamning

Det man kan läsa i äldre litteratur är att ull oftast tvättades på ena eller andra sättet innan bearbetning.

"Tvätt av ull innan klippning förekom redan i den Mykenska kulturen 500 f Kr.
Den klippta ullen sorterades och rensades från kardborrar mm och tvättades innan den kammades och rullades samman till fluffiga korvar som spanns".[1]
Kvinnorna arbetade i hemmiljön med hela kedjan från klippning till färdigt plagg.
Den kommersiella tillverkningen sköttes av män som då var specialiserade på ett moment I tillverkningen t ex tvättare, ullkammare, spinnare, vävare osv.

Också i Gamla testamentet talas om tvättning av fåren som ett första steg i produktionen av textilier.

"4:1 How beautiful you are, my darling, How beautiful you are! Your eyes are like doves behind your veil; Your hair is like a flock of goats That have descended from Mount Gilead. 4:2 "Your teeth are like a flock of newly shorn ewes Which have come up from their washing, All of which bear twins, And not one among them has lost her young. 4:3"Your lips are like a scarlet thread, And your mouth is lovely. Your temples are like a slice of a pomegranate Behind your veil.…

Vers 4:2 Salomos sånger  " Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allesammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.[2]"  .


Ullsaxar började användas under Järnåldern, som här i Norden räknas från 500 fKr (Orienten 1100 fKr, 700fKr i Antikens Europa) till Vikingatidens inträde 1050 eKr. Tidigare hade man väntat till ullen lossnade från fåret och kunde plockas eller kammas ur. Nu kunde ullen klippas också vid andra tidpunkter under året.

Det man kan läsa i litteraturen är att ull tvättades innan bearbetning på ena eller andra sättet.
Det äldsta sätt som beskrivits är att tvätta ullen på fåret genom att mota ner fåren i en bäck som dämts upp eller i en annan vattensamling stor nog för fåren att komma ned i. I något fall lät man fåren simma över en flod för att ullen skulle bli ren.
Efter tvätten lät man fåren gå på en ren, grästäckt plats eller på ett väl halmat golv tills ullen torkat och fåren kunde klippas.
Tvättad ull betingade också ett högre pris än den otvättade fram till 1979.[3] 
Ull som tvättades på fåret var bekvämare om man endast hanterade små mängder ull

I vår svenska litteratur sägs att "Om man inte tvättade fåren före klippningen,så brukade man tvätta den omedelbart efter denna och sedan man skilt den åt i olika kvalitetsgrupper. Ullen plockades isär på bredden och lades i korgar. Korgarna fästes vid pålar i klart och rinnande vatten". Tvättaren stod till midjan i vattnet och plockade och rörde om i ullen för att skölja bort en del av svetten. Efter tvätten torkades ullen i solen.[4]  Denna tvättomgång kallades råtvätten.
Om ullen förvarats efter råtvätten plysades den och tvättades ytterligare en gång innan kamningen.[5]

Stig Löfgren[6]   anser att frågan om att spinna av tvättad eller otvättad ull beror på föroreningarnas art och på fiberegenskaperna. Han anser att man bör försöka spinna ullen otvättad om den inte innehåller för stor del ullfett som gör det svårt att spinna en jämn tråd. Då kan en lätt tvätt i ljummet vatten föregå spinningen.

Även författare utanför Sveriges gränser talar om ullpreparering innan kardning/kamning.
En av dessa är Allen Fannin[7]   som säger "tvätt är nödvändig för att avlägsna den stora mängden naturlig smuts som finns i ullen och som inte försvunnit vid plockningen". Han anser att det är lättare att ta bort ullfett och vax om man innan tvätten har plockat ullen (det vi kallar tesa[8]). Han påpekar också att vattnet skall vara varmt för att lösa upp ullfettet. Dock skall inte temperaturen överstiga 120°F (48,9°C).

Anne Field, författare till bland annat "Spinning Wool beyond the basics" spinner helst otvättad ull och tvättar bara om ullen är för smutsig och riskerar att smutsa ned kardmaskinen eller andra redskap[9] .

Ull avsedd för kamning har oftast mindre mängd ullfett och kräver endast lätt tvätt enligt Nola och Jane Fournier[10]   som nämner longwool och crossbread type wool (t ex Leicester, Gotland, Texel, Devon m fl). Det gäller också vår svenska lantras Rya men inte får av allmogeras, t ex ull av Värmlandsfår, som ofta har en stor mängd lanolin som kräver kraftigare tvätt för att avlägsnas.[11]

Alden Amos,mekaniker, spinnrocksmakare och spinnare, talar för att ullen skall tvättas inan den bereds med kardning eller kamning. Istället för det borttagna ullfettet (tillsammans med smuts, svett mm) tillsätts "spinnolja" för att göra ullen smidig inför kamningen. Alden har, i sin bok[12]  , en ingående genomgång av ulltvätt(sid 46-62). Han anser att "närvaron av ullfett och smuts gör kamningen svår om inte omöjlig" (sid 152).

En annan person känd för sitt stora intresse för ull är Peter Teal[13]  och framför allt då för att spinna kamgarn. Han har tittat på vad historien säger om ull och hur man beredde och spann ull förr. Intresset har också utmynnat i tillverkning av ullkammar. I sin bok tar han upp de två olika skolor som finns när det gäller tvättning av ull.
Den ena skolan tar ullen precis som den är, direkt från fåret och lockspinner eller  kardar den och spinner. Allt både fett, smuts och lukt  bevaras i det spunna garnet.
Den andra skolan avlägsnar ullfettet, smutsen och lukten genom att tvätta ullen innan den spinns.

Peter säger att sättet att hantera ullen otvättad uppkom efter att den kommersiella spinningen för hand upphörde och att spinna för hand  övergick till att bli ett (konst)hantverk. Spånad av otvättad ull fördes vidare från generation till generation utan att ursprunget ifrågasattes. Man kunde höra  "Garnet blir så mycket mer elastiskt om man spinner det otvättat", "det är mer sparsamt att spinna otvättad ull" eller "Fällen som behåller sitt naturliga fett är mycket enklare att spinna", åsikter som fördes fram som odiskutabla sanningar utan att valideras.

Peter är starkt för att tvätta ullen innan den kammas, dels för att den är behagligare att hantera, dels för att ett lager av tvättad ull ger fler möjligheter för spinnerskan/spinnaren att blanda olika sorters ull, dels att den ull man använder har samma karaktär från månad till månad. Sättet att tvätta som han beskriver i boken stämmer inte helt med vad jag anser bland annat att han låter tvättvätskan kallna med ullen i. Ett sådant förfaringssätt kan innebära att smuts återfäster på ullen.[14]

Han menar också att i alla beskrivningar om kamning av ull som överlevt hävdar iakttagare att fibrerna tvättades först.
Förutom en ingående beskrivning av tvätt av ull finns också, i hans bok, beskrivning på de ullkammar som är  konstruerade efter äldre modell. Mer om ullkammar senare.

Det finns många författare till spinnböcker som inte tar upp tillvägagångssättet vid tvätt av råull I sina böcker men som nämner att de spinner från tvättad ull.
En nyligen utkommen bok av Beth Smith redogör för tvätt av ull. Sättet liknar det sätt som beskrivits av t ex Alden Amos  och till viss del också det som beskrivs av Peter Teal. 

Ullkammar konstruktion och användning

Att kamma sin ull var ett sätt att bereda ull och anses ha använts långt innan man började karda ullen.
Från början var det kvinnornas arbete att kamma ullen. Först när garnframställning skulle ske i mer industrialiserad form tog männen över arbetet med att kamma ullen. Kammarna blev då också större i formatet med fler rader tänder och ena kammen monterades I en hållare för att kunna arbeta med den fria kammen med båda händerna.


Ullkammar då och nu
Kammar för kamning av ull har  haft olika utseende beroende på vilken ull man avsåg att kamma.  Idag talar vi  om Viking kammar,  Engelska kammar, Minikammar mm. Kammar som förutom olika avstånd mellan tänderna också kan definieras beroende på antal tandrader, längd på tänderna och storleken på kammarna.

Äldre kammar såg något olika ut beroende på i vilket område de använts och avspeglade troligtvis vilken ull man kammade.

Kamning I Norden
Så sägs det att vi här I Norden har använt korta kammar med en rad tänder. Kammens handtag har  varit gjort av trä och huvudet har antingen varit av trä eller av järn.
Anledningen till att det har använts denna typ av kammar sägs vara att vi i Norden haft får med dubbel fäll, täckhår och bottenull och denna kammades enklast med enradiga  kammar.
Det finns inte mycket skrivet om kamning av ull I Norden men några källor från 1500-1600-talets inventarieförteckningar  talar om "ullkamber ,och togkammar" dvs .ullkammar.[15]
Samma källa talar om ullkammar från Island som kammar med huvud av metall liksom kammarna funna på Färöarna och I Danmark.
Ullkam från Island[16] 
Ullkam från Färöarna [17]

Kamning har inte levt kvar i Norden utanför manufakturerna och hur länge man kammade för hand har jag inte hittat någon uppgift om. Kardor fanns att tillgå redan på medeltiden och det talas , i 1500-talets tullböcker, om att kardor importerades,"ofta I  dussintal" . I jämförelse med de mer kostsamma kammarna var kanske kardor något som de flesta kunde skaffa sig.

De Nordiska kammarna med sina korta skaft var lämpade för att hålla en i var hand under kamningen.

Ullkam från Hallands Konstmuseums samlingar
HM 2029[18] 

Kammar i Tyskland
Kammarna i Tyskland var också handhållna men hade minst två rader tänder som också var vinkelställda, långa och konvergerande (gå in mot varandra).

Engelska kammar
De engelska kammarna hade också långa tänder med ofta tre till fyra rader. Dessa användes med en kam fastsittande och en kam handhållen.


Bilden visar ullkamning med både handhållna kammar och med en kam
fastsatt och den andra hållen med båda händerna[19]              

Både tyska och engelska kammar hettades upp  före kamningen. Till detta användes ett kärl som värmdes upp.  Ovanför eldhärden fanns öppningar I sidorna där kammarna kunde stickas in.  Det var alltså enbart tänderna som värmdes. Kan det ha funnits en botten mellan kammarna och elden?[20]

Ytterligare frågor dök upp nu med utgångspunkt från materialval. Vad använde man för material i ullkammar förr?
Vad använder man idag?

Materialet i tänderna
Kammarnas tänder var smidda av järn.  De äldsta kammarna  har kraftiga tänder  om man jämför med dagens kammar.
Järntillverkning startade I Sverige samband med Järnålderns inträdande, på 1000-talet f Kr.  Tillverkningen av stål  tog fart först under  1800-talet då Bessemermetoden gjorde det billigare att framställa.
Skillnaden mellan järn och stål är att kolhalten i stål är betydligt lägre än i rent framställt järn. Råjärn innehåller ca 4 % kol. Kolhalten reduceras med en metod som kallas färskning. I stål är järnhalten mellan 0,15 -2 % .    Järn med mindre än 0,15% kol räknas som smidesjärn och med mer än 2 % som gjutjärn.[21]

Metoden att framställa rostfritt stål startade så sent som 1912 (1913 enligt Sheffield Museum) då Harry Brearly upptäckte att järn-kromlegeringar inte rostade.[22]

Ullkammar tillverkade idag
Vad är det då för material I de kammar som tillverkats I modern tid och och de som tillverkas idag.

Sven T Kjellberg[23]    nämner i sin beskrivning om kammar använda under slutet av 1700-talet,  "ullkammen, ett T-format trästycke beklätt med horn varuti de långa kamtänderna av järn voro fastsatta i två eller flera rader. Rostfritt stål tillverkades som nämnts förs  efter 1912 alltså användes kammar med järntänder som värmdes.

Om vi tittar på de som beskrivit kammar för egen tillverkning idag, så talar både Alden Amos[24]    och Peter Teal[25]   att de använder gassvetselektroder. Dessa är inte rostfria.

En del tillverkare bl a i England och USA har angett materialet I tänderna på de kammar de säljer som "tempered, hardened steel" vilket betyder att det härdade(spröda) stålet värmts en gång till för att bli mjukare.  Ett sprött stål håller inte att böjas utan går av.
 Dessa tänder är inte att jämställa med rostfritt stål. Bland dessa tillverkare finns bla  Wingham Wool Work,  Valkyrie Wool Combs,  S.t Blaise Combs  (polerat stål).
 Not.Upplysningarna om material hämtade från tillverkarnas egna hemsidor.

De som använder rostfritt stål i tänderna på sina kammar är företrädesvis de mindre tillverkarna.

Var idén om att använda rostfritt material i ullkammens tänder har uppstått vet jag inte. Kanske är det någon som inte torkat av kammarnas tänder efter användning och innan de lagts till förvaring (viktigt framför allt om man använt vatten för att värma kammarna ) eller förvarat kammarna I ett fuktigt utrymme och kammarnas tänder blivit angripna.

Jag har också hört motivationen att man vill ha  kammar med rostfria tänder för att man kammar  otvättad ull och för att ullfettet får kammarna att rosta. Det stämmer om ullen är bemängd med smuts, urinämne + ullfett. Ren ull, även ull som inte tvättats innan men där fåren klippts t ex efter regn, innebär ingen fara för kammarna om man torkar av dem efter användning.

Våra ullkammar
Vi har valt att använda material av båda sorterna  i de kammar vi tillverkar. Rostfritt, syrafast stål används i de tätare kammarna där det  är svårare att komma åt mellan tandraderna för att torka av tänderna. I de övriga har vi inte använt det hittills men kommer att kunna erbjuda båda sorterna inom kort.
Mina egna kammar, som nu är mer än  tio år gamla,  är inte gjorda i rostfritt material. Inget av mina kampar som inte har rostfria tänder (jag har många) har visat tecken på korrosion / rostangrepp trots att jag, mot min övertygelse, också kammat otvättad ull.

En notering är på sin plats;  Rostfritt stål borde egentligen kallas rosttrögt stål för allt stål kan rosta om man inte sköter det.


Rostfritt stål finns av olika kvalitet. Det stål vi använder I våra kammar skall klara saltbemängd kustmiljö, förorenad miljö, klorföreningar i kombination med hög luftfuktighet och relativt hög temperatur.[26]









[1] Barber E.W (1985) Women’s work the first 20,000 years. Norton  Co, New Yourk, London
[2] Höga Visan 4:2
[3] Ryder M.L (1983)Sheep and Man Gerald Duckworth & Co Ltd. s 691
[4] Anmärkningsvärt eftersom ull sägs skall torka varmt men inte i direkt solljus.
[5] Kjellberg S. T;(1943) Ull och Ylle  s 358
[6] Hantverkets bok Textil 1(1939) Kap Garnframställning förf. Stig Löfgren  sid 214
[7] Fannin A (1970) Handspinning Art & Technique  Litton Educational Publishing  sid 135
[8] Förf.anm
[9] Anne Field avled I maj 2013. Hon var spinnerska och väverska och skrev flera böcker om handspinning och vävning bland annat Spinning wool beyond the basics (1995, 2010 rev uppl) Trafalgar Square Books USA
[10] Fournier N och J,(1995) In sheeps clothing sid 49
[11] Förf anm
[12] Amos A(2001) The Alden Amos big book of handspinning , Interweave Press USA
[13] Teal P, (1976, rev ed 2005) Hand Woolcombing and Spinning; Unicorn Books and Crafts,Inc USA
[14] Förf anm
[15] Fataburen (1933) Gustav Adolfs utställningen. Sid 271-
[16] Projekt Runeberg; Fataburen (1933) s 272
[17] Projekt Runeberg; Fataburen (1933) s 273
[18] ej daterad men enligt texten troligen mycket gammal
[19] Projekt Runeberg;Fataburen (1933) s 275
[20] Förf anm
[21] Wikipedia  Rostfritt stål.
[22] Wikipedia Rostfritt Stål
[23] Kjellberg.S,T (1938) Ull och Ylle sid
[24] Amos,A (2001) The Alden Amos Big Book of handspinning s 354
[25] Teal.P (1976) rev uppl 2005, Hand Woolcombing and spinning s 24
[26] .http://www.steelex.se/rostfritt.html



PS
Ber vän av ordning ursäkta stilbytet i vissa rubriker. Blogger har inte de typsnitt som jag använt och vill också ibland ändra på det befintliga med  tokigheter som följd.
Försök bortse från dessa fel.

DS