måndag 21 november 2016

Nu flyttar vi till egen server - We have moved to a new place

Bloggen har flyttats till vår egen serveradress och kommer inte att uppdateras här mer.  Du hittar oss på http://ullegull.gammeldags.se

We have moved this blog to our own place and it will not be updated at this address. You can find us at  http://ullegull.gammeldags.se

lördag 13 augusti 2016

Vilka kammar skall jag använda.....

Only in Swedish about combing wool.

Ullkammar är för många en dyr investering. Inte alla har möjlighet, eller lust, att skaffa sig flera olika sorters ullkammar.
Finns det kammar som klarar flera olika typer av ull eller måste man hålla sig till en sorts ull med de kammar man köpt?
Blir det bättre kammat med en viss storlek på kammen i förhållande till ullens grovlek och längd?

Det kan bli många frågor och utan vägledning står man ibland vilsen och riskerar att välja fel.
För mig som arbetar med ull i olika former har det varit naturligt att prova genom att designa och låta KM tillverka kammar i olika storlek och utförande. De som har passerat en omfattande prövning och blivit godkända för vidare tillverkning har till slut fått ta plats i webbutiken.

Men om jag nu inte kan någonting om ull och inte har tillräckliga kunskaper för att välja själv, vilka kammar skall jag då välja?

För att hjälpa dig som är tveksam har jag valt att testa våra kammar med olika ull. Idag är det lammull av finull-/gobelängtyp.
Ullen är tvättad i varmt vatten (inte hett) med en tesked ammoniak för att de smutsiga topparna skall bli mer tilltalande att kamma.
Jag tvättar alltid ullen innan kamning av hänsyn
till mina redskap som jag vill skall hålla länge och dessutom hålla sig fräscha inför nästa omgång ull som skall kammas. Jag vill inte heller arbeta närgånget med ull som kan innehålla både det ena och det andra (även om det inte är vanligt med smitta som följer med ull  kan det hända).

Ullen för detta prov är locktvättad vilket gör det lättare att fästa ullen på kammarna.


Längden varierar mellan 7 och >10 cm och lockarna är olika tjocka beroende på var på fåret ullen har vuxit.

De kammar jag använt är Gammeldags

  • Minikammar
  • MiniMidi med kamstation
  • Maxi med kamstation
Minikammar är små dubbelradiga kammar som hålls i händerna. Den ena kammen laddas till ½ eller 2/3 med ull. Ullen sätts över kamspetsarna med klippändan så nära kanten som möjligt och ullen kammas

När ullen är genomkammad dras ett band från kammen.

 
och rullas till ett fågelbo


MiniMidi kammar med kamstation är våra tätaste kammar. Dessa har också en kamstation där en kam kan placeras fast. Kammen fästs med tänderna mot taket. Den andel ull som kan kammas är något större än den som kammas med Minikammarna. Förfarandet är likvärdigt men en kam förs i sidled med början i ullens topp in mot kammen.


När all ull finns i den rörliga kammen förs den tillbaka genom att kammen dras uppifrån och ned över den stationära kammen.


När ullen är färdigkammad dras ullen till en spets och dras från kammen med hjälp av små drag från sida till sida.


Det färdiga bandet - topsen - rullas till ett fågelbo som med MiniMidikammarna blir större än den från Minikammarna.

Maxikammarna har en kamstation där den ena kammen sätts fast och ullen fästs med kammen i upprätt läge. När ullen skall kammas vrids kammen 1/4 varv till sidläge och den fria kammen kammar uppifrån och ned. När all ullen finns i den fria kammen vänds den fasta kammen med tänderna uppåt och ullen förs på genom att den fria kammen förs uppifrån och ned så att ullen förs tillbaka till den stationära kammen.

Kammen i kamningsläge
Kammen i dragläge
Det kammade bandet rullas om handen

Ullen som kammades fick ett likvärdigt utseende med samtliga tre kamsorter. Den enda skillnaden blev mängden ull som kunde kammas samtidigt.

På bilden visas ullen som kammades med våra tre olika kamvarianter. Till höger i bild visas ull kammad med en kamkarda.
För jämförelse kammades också en del lockar med en kamkarda. En del av den kammade ullen drogs till ett ullband men detta blev inte så homogent som de som drogs direkt från kammen.

Vid all ullkamning blir det kamrester. Dessa rester blir olika stora beroende på hur väl kammarna arbetar. De rester som bildades kardades med fina kardor till kardrullar.


Slutsats: Den ull jag valt att arbeta med kammas med lika gott resultat i samtliga Gammeldags kammar. Det var endast mängden ull som kunde kammas som varierade. All ull, oavsett kamsort, kammades två gånger och kamresterna togs tillvara för att kardas. Som jämförelse kammades också lockar med kamkarda. Resultatet av kamning med kamkarda är sämre att dra till ullband/tops  och lämpar sig bättre att spinnas från vikningen (from the fold).



lördag 30 juli 2016

Bara en till - Just one more

English below

Efter att ha haft en något tight arbetsvecka bestämde vi oss igår för att riktigt slå oss lösa och ta en tur till de loppisar som valt att ha öppet under lördagen.
Vi satte klockan att ringa för att säkert komma upp i tid. Efter utfodring av djur, dusch mm satte vi oss i bilen för en fyrtiofem minuters resa. Under våra loppisresor har vi ingen ambition att hitta något. Hyllor, skåp och övrigt utrymme är minst sagt välfyllt allaredan.

Första stället bjöd på skugga för bilen, vår hund finns alltid med oss och finns det ingen skugga blir det inget besök, en regnskur och massor av folk i bygdegården där loppisen hölls.
På några dukar vid podiet låg en pryl, inte okänd och det finns ett par alla redan, men denna hade fler möjligheter.
1. varpsticka - warping paddle

En varpsticka med plats för 66 trådar. Inte illa. Min mormors varpsticka hade inte lika många hål. Hon varpade till handdukar med varpgarnet uppspolat på rullar som sattes i en rullstol med plats för många rullar. Varpan var en som fästes mellan golv och tak i huset de bodde och min mor har talat om att syskonen i familjen åkte på varpan när den var tom men uppställd för arbete. Den varpan och spolställningen blev mina första redskap för att kunna varpa själv.
Idag har jag en modern varpa som KM har gjort till mig.

På samma ställe köpte vi också en kafferostare för vedspisen. Vi tillhör dem som aldrig skulle komma på tanken att göra oss av med vår vedspis. Under hela den kalla årstiden tillför den värme och dessutom lagar vi all mat på den.
En klammerapparat blev nästa fynd. Den är av samma modell som den man ser i blomsterhandeln. Vi har redan en men en reserv är alltid bra att ha.
Innan vi lämnade för att åka vidare hittade maken en bok som väckte nostalgiska tankar om en gång för länge sedan. Författaren var Sven Hassel som skrev om att vara soldat i krig. Han lyckades trots det mindre trevliga ämnet att få både maken och mig att skratta mitt i allt eländet. Den fick följa med hem.
Alla våra fynd kostade tillsammans som en maskinspunnen garnhärva på ett hekto. Garnnördar förstår jämförelsepriset.

Ett par ställen till fick ett snabbt besök som inte ledde till mer uttag ur kontantkassan.

På det sista stället vi stannade innan vi vände bilens nos mot hemmet, fastnade jag direkt på andra våningens ena halva. Efter en snabb blick på stolar, soffor, bord och mattor stod hon där, i ensamt majestät framför ett fönster, sorgligt intrasslad men inte värre än att det gick att med lite lirkande få henne fri och rörlig igen. Jag tror att hon blev glad över uppmärksamheten och över att få komma tillsammans med likasinnade hos oss. Hennes enda sällskap hittills var en härvel som hade svårt att hålla styr på alla sina delar.
Ni har säkerligen förstått att denna något äldre dam är en spinnrock. När hon väl blivit uttrasslad visade det sig att hennes hjul är välformat och rakt, Trampan gnisslar lite men inte värre än att en dutt med smörjande effekt skulle avhjälpa gnisslet.
Damen är välklädd. Förutom spinnvinge har hon ett linfäste och rullen, tyvärr bara en, var klädd i grovt spunnen lintråd.
Priset var nästan oöverkomligt lågt. Jag betalade hela 45 kronor för henne.
Väl hemma visade det sig att hon har en exakt kopia av min "Finskerocks" spinnvinge och de spolarna passar också till den nyas. Spinnvingen var dessutom märkt med Toikas märke. Jag tror däremot att spinnrocken är tillverkad av en helt annan person. På rockens undersida står det nämligen K. C.n  Hasselfors 1976.
Är det någon som känner till att det fanns någon i Hasselfors under den tiden som tillverkade spinnrockar får ni gärna höra av er med en kommentar till mig.
Den nya bekanten fick en rengöring och uppsmörjning, förseddes med nytt drivsnöre och rullen fick ett startsnöre av ullgarn som mina spolar brukar få.
En ny spinnrock bara måste man testa. Att provspinna säger betydligt mer om en spinnrocks kapacitet och hur bekväm den faktiskt är att spinna på. Med sitt stora tunga hjul går den otroligt lätt att trampa. Utväxlingen kan jag inte heller klaga på 13,5:1 dvs att spinnvingen hinner snurra tretton och ett halvt varv medan stora hjulet snurrar ett.
Har ni hunnit bli nyfikna på min nya spinnrock? Här kommer hon i egen hög person eller hur man nu säger om en träkonstruktion.

2. Spinnrocken och linslusen Nelly - the spinning wheel and our Border Collie Nelly
Ullen som användes för provspinning var grå shetlandsull, den sista resten av ett tidigare inköpt parti. Ett nytt parti har tagit dess plats. Damen är lättspunnen. Här syns det första resultatet.

3.  Det första spunna garnet  - the first spun yarn

After a weeks hard work we, hubby and I, decided to take a day off, visiting a couple second hand shops that are open this Saturday. We  put the alarn clock to ring to get up in time. After feeding our sheep, taking a shower and so on we sat in our car for a fortyfive minutes trip. We have no ambition to find a special thing  when we take our second hand trips. Our shelves, cupboards and rooms are so to say already filled up.
First place offered shade for the car, a shower of rain and lots of people. We always bring our dog, is there no shadow there will be no visit. 
On a couple of tabelcloths there was a thing, not unknown and I have a pair of them already, but this one had more opportunities.  pic 1
A warping paddle for 66 threads. Not bad. My grandmothers warping paddle did not have so many holes. She made warps for towels and hade the warp yarn on bobbins in a bobbin frame that could hold a lot of them. The warping-reel was of a kind attached to the floor and the ceiling in the house where they lived and my mother have told me that she and her siblings took a ride on the warping-reel when empty. That warping-reel was my first tool to enable me to make a warp myself. Today I have a modern warping-reel made by DH.

At the same place we bought an old coffee roaster for our wood stove. We would never even think of taking out our wood stove. During winter it makes us warm and we cook all our meals on it.
A stapler was the next bargain. This model you can find in flower shops. We already have one but an extra one is good to have.
Before leaving, DH found a book that reminded us of times long ago. The author, Sven Hassel, wrote about how to be a soldier. He managed to make this not so nice subject a bit funny and absurd. We bought it too.
We got all our finds for a total of what a skein of machine spun yarn would cost. Yarn geeks understand the comparison.

We visited some more places but did not reduce our cash.
The last place we visited before going home, I emidiately got stuck on first floor.. After a quick glance at chairs, sofas, tables and carpets there she was, in solitude at the window, sad entangled but not more than  we could get her free and flexible again.  I think she was glad of the attention, and to come together with like-minded with us. Her only companion so far had been a yarn reel  that had difficulties controlling  it's parts.
You have of cource already guessed that this elderly lady is a spinning wheel. When she got rid of  the clutter we could see that her drive wheel was straight, the pedal squeaks a little but  could be good with a little lubrication.
The lady is well dressed. Beside the flyer she has  a distaff for flax or wool but only one bobbin. The price was almost prohibitively low. I paid 45 SEK (about  5$) to get her.
When home I could see that one of my spinning wheels have same sort of flyer that this new one has and the bobbin fits both flyers. The name on the flyer says it's a Toika but the spinning wheel is probably made by another person. Under the breast is a name K.C.n Hasselfors 1976.
If someone knows of a person in Hasselfors during that period making spinning wheels, please let me know. 
After cleaning and lubricating all parts, the wheel got a new drive-band and the bobbin got a start string.
When you get a new spinning wheel you have to make a test. A test let you know more of the capacity and how well it spins. With the heavy wheel it is unbeleively easy to tread. The ratio is 13,5:1  that means when the flyer spins 13,5 laps the drive wheel makes one.
Have you got curious to see my spinning wheel? Here she is. pic. 2.
The wool i used to spin a sample was grey shetland wool, the remainder of a previously purchased batch. A new batch is taken its place. 
The lady is easy-spun. Here is the first result. pic.3.

torsdag 28 juli 2016

Inbunden eller obunden

Dagens inlägg syftar inte på att vara introvert eller ogift även om det förra kan stämma till en viss del.
Nej, det handlar om en smärre katastrof som vän av ordning inte skall behöva förvänta sig skall hända.
En för fyra månader sedan inköpt bok, som benämnts inbunden, visar sig i praktiken vara ett lösbladssystem, dåligt limmat trots det höga priset.
I min "Pattern and Loom" i nytryck och omarbetning, inköpt från adLibris i mars 2016 till det facila priset av 801 SEK, bläddrad i mindre än 5 gånger, släppte mer än 30 sidor!
Foto och snabbt försök till kontakt med försäljningsstället via e-post, för att reklamera boken resulterade - tills nu  -i komplett ingenting. Utlovat svar inom 24 h var just vad det visat sig, ett tomt löfte.



Ingen kontakt hittills. Månntro man lever efter principen att ingen kontakt = inga problem.
En inbunden bok är för mig en bok med trådbindning. En dyr bok borde alltså hålla vad den utger sig för att vara - trådbunden.
Så här sett i efterhand borde jag nöjt mig med den nedladdade pdf-fil av boken som tillhandahålls av utgivaren, men jag gillar att kunna bläddra i böcker utan att behöva leta efter på vilken sida det var som jag hittade det mest läsvärda och med svårigheten att kunna jämföra olika sidors innehåll med varandra. Jag vill kunna sätta i ett bokmärke för att utan problem hitta den sida som är mest intressant för mig.
Gammalmodig? Vad tror ni jag har ett företag som heter Gammeldags för? Jag tycker om kvalitet och en del gamla tekniker bjöd automatiskt på kvalitet, samma kvalitet vi försöker att ge våra kunder med de produkter vi tillverkar.
Nu skall jag göra ett försök att hjälpligt renovera min dyrt inköpta bok, för något svar förväntar jag mig inte.

lördag 16 juli 2016

Packat resultat

Två dagar med slutarbete resulterade i ett antal nya kamstationer.

Kamstationer innan ytbehandling
Idag har samtliga packats i sina respektive lådor och försetts med instruktioner.

En del av det färdigpackade
Och så var det slutligen det viktigaste arbetet, att lägga in en del i webbutiken.

Klart! Nu är det tid för nattvila.

lördag 25 juni 2016

Förbereda inför vintern

Det är varmt och luftfuktigheten är hög. Nattetid är fönstret öppet, täcket ligger vid sängens fotända och jag  gör mitt bästa för att andas så stilla som möjligt för att hålla svettningen på en acceptabel nivå.
Det är till och med bättre att dagtid hålla sig till inomhusarbete när solen gassar på som mest.
Arbete saknas inte. Trots att det är Midsommar arbetar vi halvdag, KM i verksta'n där det nu framställs ullkammar Maxi, och jag själv finns antingen i lilla vävrummet och väver dynor eller nere på nedre plan och  tvättar ull.
Ullen är från vårklippningen och sorterades direkt vid klippningen för att först för ca en vecka sedan hamna i ett uppfriskande bad i en 200 liters tunna. Rotfruktssäckar håller ullen på plats och varje säck har färgmärkts med buntband innan den sänktes ned i badet.
Ärligt talat har jag inte ägnat ullen en endaste tanke under veckan. Huvudet har varit fyllt av annat.
Idag var det så dags att ta tag i slutarbetet dvs slutlig tvätt, sköljning, centrifugering och separering av ullen i lockar för placering i trådbackar för tork.
Jag hade från början en tanke att använda mina sorteringsramar för torken och en av dem fick bilda underlag för korgarna så de kom i alla fall till användning. För säkerhets skull placerades allt inomhus med tanke på varningen för åska med rikligt regn. Bäst att vara förberedd om prognosen, för en gångs skull, skulle stämma.
Sorteringsbord på bockar
För att inte belamra hela rummet med bockar, sorteringsbord och korgar med ull, började färdigtvätten med en fäll  - en vit fäll av Klövsjö/Rya-blandning.
Ullen har en stor andel bottenull efter vintern och  har en stark tendens till att tova så jag hade behövt vara betydligt mildare i min behandling av säckarna. En anings för ovarsam behanďling i något av leden leder till långvarigt arbete i slutfasen. Efter en alltför lång stund med separering av ullen i lockar, med ansträngda händer som följd, ligger den första fällen i sina backar för tork i ett regnsäkert utrymme - inomhus.
Ullockar på tork

måndag 6 juni 2016

Nationaldag


Idag är det Sveriges nationaldag, en dag då det är tillåtet att hävda det svenskaste svenska. En dag som för inte alltför många år sedan kallades Svenska flaggans dag  och då vår svenska flagga firades med parad av de frivilliga försvars-organisationerna. Musikkårer spelade, tal lästes till Sveriges ära och åskådarna stämde in när vår nationalsång spelades.
Var tog stoltheten att få vara svensk vägen?
Hur kunde den förändras till en känsla av att de människor som kommit till vårt land, en del som tillfälliga gäster andra för att bygga upp ett nytt liv, kunde såras av att vi framhåller vår stolthet över det land vi fått äran att födas i?
Är det inte i stället så att vi, genom att hävda vår rätt att vara stolta, kan återta våra symboler från de extremister som vill ha monopol på vår flagga och exkludera nyanlända från att dela vårt land, och så småningom få dem att också kunna känna stolthet och glädjas tillsammans med oss på vår nationaldag?
Nya människor har sedan mycket lång tid tillbaka kommit hit av olika anledningar, en del för att tillföra oss kunskap, andra för att arbeta och få del av de kunskaper vi besitter. Aĺla har inte återvänt till sitt ursprungsland utan byggt upp en tillvaro här.
Hur mycket har vi inte berikats med och tagit till oss genom att människor har tagit med sig sina kunskaper, sina seder och sina matvanor till oss? Många utav dessa har vi idag inga tankar på att de har ett ursprung någon annanstans utan räknar som genuint svenska.
På samma sätt som de som valt vårt land och oss att utvecklas vidare med, har vi tillfört kunnande till ett annat land genom aĺla de som flydde Sverige när nöden var som störst här och byggde upp sin tillvaro på andra sidan havet.
Låt oss glädjas över det som är bra med vårt land och vara stolta över att få bo och leva i Sverige med svenska symboler och seder. Låt oss också välkomna de som kommer hit och väljer att leva tillsammans med oss under samma förutsättningar och regler. Låt oss också vara öppna för nya influenser utan att för den skull tappa bort det genuint svenska.
Ha en fortsatt skön Nationaldag.

måndag 25 april 2016

Aprilväder, doft av vår och styrketräning

En övergång från det fina vårvädret med temperatur över tio grader har inträtt. Sedan ett par dagar är det risk för regn, hagelskurar, åska och snö.
För att förekomma eventuellt vitt nedfall blev det bråda dagar med skottkärran fullastad med naturmaterial för återfyllnad intill de sidor av huset som inte återfått materialet efter omläggningen av dränering.
Att lasta singel från en hög i nedförbacke går förhållandevis lätt, att köra fullastad kärra på en obefintlig gång är något svårare. Det svåraste är att tippa skottkärran så att materialet hamnar där det är avsett att hamna men efter en del trixande så är det återfyllt upp till den nivå som är tänkt. Ovanpå skall det hamna dräneringsgrus och stenmjöl som underlag för de stenar som skall läggas intill huset när grunden är målad och klar.
Under alla år vi varit bosatta på gården har vi inte kommit fram till vilken färg grunden skall ha - alltså har den tidigare bestrukits med kalkfärg. Nu äntligen har vi kommit så långt att grunden skall målas. Valet har slutligen fallit på KC-färg- en färg som går att måla även på cementytor och som ger en yta som liknar kalkslamfärgens yta. Nyansen är dessvärre inte bestämd. Men det kommer.
Grus, grus, grus...
Att arbeta utomhus under våren gör att man kan känna alla vårens dofter på riktigt nära håll. I skogsdungen som gränsar till våra ägor växer Tibast. En, tyvärr, giftig art med ett skirt rosa utseende och en helt fantastisk doft. Doften konkurrerar med doften från grannens Balsampoppel som doftar minst lika gott. När vindriktningen är gynnsam blir vår utemiljö så härligt aromatisk och den korta tiden innan vårgrönskan övergår från det skira till det mer genuint gröna, njuter jag i fulla mått av doft och fägring från naturens under.
Tibast
När naturen övergår från njutbar, om även lite kall och blåsig, till ett väder som inte kan bestämma sig för om det skall vara uppehåll eller vräka på med alla vederstyggligheter, då är det bra att ta till inomhusarbete. Ett sådant är att renovera fönster. Skrapa färg, kitta fönsterrutor där kittet har sedan länge passerat bäst före datum och slutligen måla fönsterbågar är ett återkommande arbete för att bevara huset i bästa status.
Som tur är kan vi ta ur en fönsterbåge i taget och ersätta med en reservbåge under tiden arbetet pågår.
Fönsterkitt är en känslig fråga. Det kitt som består av syntetiskt material är inte gångbart hos oss. Det skall vara riktigt linoljekitt. Köpt linoljebaserat kitt i s.k sprutförpackningar är oerhört svårt att få ur förpackningen och om man lyckas återstår problemet med att med svaga kvinnohänder lyckas trycka fram det i lagom dos utan att resultatet blir ej godkänt. Återstår att införskaffa råmaterialet, pulvriserad krita och linolja. Att som tidigare gå till färgaffären och få tag i råvaror går bra när det gäller linoljan men när det gäller krita förslår inte deras miniförpackningar långt. Alltså återstår en resa till närmaste byggnadsvårdsbutik för att få tag i krita i storförpackning.
25 kilo kan tyckas vara mycket men har man många fönster så går det åt en del del och krita som förvaras torrt kan förvaras länge. En dos kitt lagom till ett fönster kräver ca 5-7 dl krita och linolja som arbetas in efter behov. Vi använder kallpressad rå linolja. Det kitt som blir resultatet av denna blandning får ligga till sig över natt och sedan är det bara att kitta det förberedda fönstret och måla fönsterbågen.
Det tar tid för ett fönster som målas med linoljefärg att torka men resultatet blir bra och väl värt arbetet. Att sedan kunna sätta i det färdiga fönstret i sin båge och raskt ge sig i kast med nästa ger tillfredsställelse som bara kan fås när man använt naturmaterial och eget arbete.
Fönster innan skrapning, kittning och målning
Det här beskriver till största delen mitt arbete just nu. Husbon'n river stängsel och flyttar jord för att sätta växter på ny plats. Stängslet skall flyttas för att ge plats åt den trädgårdsmöbel som vi oftast knappast hinner få ut och desto mindre använda med någon reda. Nu är det tänkt att den skall få en ny plats med utsikt över den vackra dalgång vi bor vid.
Husbon'n är ju, som bekant, annars mest upptagen med att göra de slöjdredskap som vi tillhandahåller i vår webbutik. Ett ständigt pågående arbete som så fort någon del är klar och kan placeras i butiken når någon hugad spekulant och ger upphov till nytt arbete för att åstadkomma fler av samma sort. När inte kundens önskemål gör sig gällande är husfrun en mästare på att komma med nya önskemål. Som tur är är husbon'n, oftast, en godsint och tålmodig själ som efterkommer ställda behov och tillbringar tiden i sitt trärike. Tack för det käre husbon'n, vän och make sedan lång tid.

PS. Den som sökt länge efter våra Maxi ullkammar  - det finns några par efter senaste uppdatering av butiken.DS

måndag 11 april 2016

Tweedprov, vårkänslor och överraskningar

For my  readers from outside Sweden  I've added a Google Translator.

Mitt tygprov är nu tvättat, valkat och pressat. Samtliga tre prov blev godkända men provet med tweedgarnet i både varp och inslag fyllde bättre än det handspunna inslaget. Mitt handspunna garn var spunnet med kort drag och "blommade inte upp" tillräckligt för att valkas ihop med varpen.
När jag sätter upp varp för att väva tyget som garnet är tänkt till blir det troligtvis med tweedgarnet som både varp och inslag.
Tygprovet vävdes i förskjutet fiskbensmönster. I mitt planerade tyg kommer jag troligtvis att använda en annan teknik, vilken återstår att se.
Tygprov - varp och väft av tweedgarn längst fram
Våren innebär att naturen tar fart och börjar att visa upp vad den förmår. Våren kan man se också inomhus. I år har återigen orkidérna satt blomstänglar med massor av blommor. En orkidé, när den kom till oss var den blå, nu har den återerövrat sin ursprungsfärg som var vit. Minst lika vacker som den var i blått är den nu i vitt.

En vit orkidé
.
När blommorna börjat öppna sig på den vita orkidén kom nästa med sin stängel

En plommonfärgad variant
Ännu en oanad överraskning blev det när två stycken liljeväxter, Clivia miniata eller Mönjelilja satte knopp och dessa utvecklades till en stängel med flera klockor. De har tidigare försökt att blomma men inte lyckats få stängeln över bladfästet. Nu blev vi dubbelt försedda med blommor i två  krukor.

Clivia miniata
Ytterligare en överraskning blev det när vi kom ut i fårhuset på morgonen. En liten individ, vid första anblicken en katt, stod mitt emellan tackorna. Vid närmare påseende visade sig katten vara ett alldeles nyfött lamm! Vi som bestämt oss för att inte ha några lamm i år. Tydligen hade en av tackorna bestämt sig för att ta saken i egna händer och smitit över till baggarna utan att vi märkt detta. Resultatet blev en alldeles bedårande liten individ, brun med vita tecken och av blandras. Blandras innebär i detta fallet att lammet har en Värmlandstacka som mor och en Ryabagge som far.
Så gick det med det beslutet att inte ha lamm i år!
Trots allt är vi tacksamma för lammet, ett bagglamm, som vid kontroll visade sig väga 4 kilo och som är ett nyfiket lamm orädd även för stora människor med kamera i handen.
Några bilder fick det bli.



Som synes så vill fler tackor vara med och ta hand om den lille.

måndag 21 mars 2016

Provvävning i Göta

Mitt arbete med att provväva ett tweedtyg är nu avslutat. Förutom att väva tyget har jag också haft möjlighet att utvärdera Göta som provvävstol.
Jag har tidigare enbart vävt i Fia som är en "storasyster" till Göta med kassetter som sätts i en golvstående ställning. Kursdeltagarna på kursen där Fia fanns var inte överdrivet förtjusta över att väva  i Fia, kanske till en del beroende på att man för varje gång man skulle väva var man tvungen att hämta fram sin kassett och placera den i ställningen och dessutom skulle man ansluta tramporna. För den inte helt vana väverskan/vävaren var detta ett moment som inte sågs med förtjusning.
Att väva i Göta är inte en allt igenom upplyftande historia heller. Vävstolen är liten och kan fällas ihop men den blir också instabil och känns en aning leksaksaktig.
Min Göta blev en aning förändrad innan jag gjorde min provvävning. Bland annat blev den försedd med lattor och tramporna fick öglor för att underlätta knytningen av tramporna.
En liten vävstol kan vara svår att komma till för att klara upp- och nedknytning. Så inte denna som inte har så mycket delar som kommer i vägen för arbetet. Lattorna utgjorde en del till slutupplevelsen. Dubbeltrampning har aldrig varit min favorit även om det är ett alternativ till en nedknytning med flera skaft till varje trampa eller användandet av lattor.
En annan nackdel, som jag trots allt inte besvärades så speciellt av vid vävning av tweed som skall beredas, är att tillslaget i en så liten och klen vävstol blir mycket begränsat och även om jag efter massor av års vävning har lärt mig att knycken är viktigare än kraften bakom slaget så tycker jag inte att Göta passar för tätslagna vävar.

Göta med lattor

Min väv solvades i ett brutet fiskbensmönster med tät randning och alternativ solvning i växlingen för att få ett mönster som passade mig.
Varpen innehåller fem nyanser skiftande mellan beigebrun, gråbrun, brun, grå och rosa. Samtliga garner melerade. 
Varpningen skedde på enklast tänkbara sätt med användning av varpställningen jag använder när jag varpar till korta band.


Göta med varpen framknuten

Jag provade med tre olika inslag 
  • dels samma inslag som varpen men i  den beigebruna färgen
  • ett handspunnet entrådigt garn med gråton, något tunnare än varpgarnet
  • ett handspunnet oblekt garn också något tunnare än varpen.
Varpen som jag satte upp mätte endast två meter och efter framknytning och efsingar räknats bort blir den sammanlagda vävräckan ca 1,5 meter.
Tanken är att de olika färgerna skall klippas isär i två delar vardera, den ena delen tvättas och valkas lätt medan den andra behålls  naturell.
Vävprov innan beredning
Känslan i väven skiljer sig en del i de olika delarna. Delen med inslag samma som varpen är sträv och betydligt vassare i känslan än delarna med mina handspunna garner.
Mönstret, den brutna fiskbensvarianten, syns tydligast med det ljusaste inslaget där kypertlinjerna syns bäst.
Maken gillar den mörkaste varianten och jag vacklar mellan varpgarnsinslaget och det ljusaste.
Nu återstår beredningen och sen kan man avgöra vilken del som kommer att få bli tyg. Tanken är också att göra ytterligare prov i en annan teknik där det vackra garnet kommer mer till sin rätt. Vilken det blir är inte helt klart ännu. En sak är säker - det blir provväv i en av mina golvvävstolar. Jag har ett antal att välja mellan.






torsdag 3 mars 2016

Laboration och utvärdering. Én första tanke.

Mitt arbete börjar ofta med en fundering eller en tanke som på något sätt landar i min hjärna, växer och till slut kräver svar.
Så också den här gången.
Ett inköp av ett tweedgarn, ett tillfällighetsköp som inte ger möjlighet till komplettering av garn och med begränsad färgskala, har  fått tankarna att snurra runt och fått mig testa olika variationer. Efter mycket tankesnurrande har jag så kommit fram till att en av tankarna skall testas praktiskt.
Vad göra?
Jo, det första som sker är att se över tillgången på lediga vävstolar att använda för testet. Ingen lämplig vävstol är tom. De som finns är för stora för mitt lilla prov eller innehåller redan varp som är tänkt för helt andra arbeten.
Men se vad som står innanför en av vävstolarna! En helt oanvänd vävstol som passar alldeles förträffligt för ett mindre arbete.
För några år sedan fyndade jag en Götavävstol, 60 cm bred,  på en second handaffär i vår närhet. Den kostade en hel 50-lapp och jag, som frälst på arbete med trådar av alla slag, kunde inte passera förbi utan att ta med vävstolen hem.
Lite komplettering behövde göras för naturligtvis fanns ingen lagom bred vävsked till hands. Som tur är är det inte långt till ett företag som kan förse även den  mest kräsna person med förbrukningsmaterial utan dröjsmål.
Tänk er själva att bo på bara två mils avstånd fågelvägen till det företag som tillhandahåller den vävstol som  av vävare är ansedd som vävares/väverskors dröm,  dvs AK:s snickeri och att detta företag, förutom sina vävstolar, också kan tillhandahålla nödvändigheter som vävskedar, solv, skyttlar med mera.
Mitt besök (tillsammans med KM) gjorde att det nu går att arbeta i vävstolen i ett försök att göra verklighet av tankarna som snurrat i huvudet och få se om det verkligen håller, det där som verkar så bra på insidan.
Vävstolen är ju som bekant avsedd att fästa vid ett bord eller en list på väggen men en person som gillar och förutsätter flexibla redskap vill inte låsa fast sig i en position så vad göra då?
Man tager vad man haver. I detta fall en enkel arbetsbock i lämplig höjd och simsalabim går vävstolen att flytta dit man vill ha den för tillfället.
Vad vore väl en berättelse utan en bild - så håll till godo med vävstolen, numera försedd med vävsked om än fortfarande inpackad.
Göta klar för arbete

måndag 15 februari 2016

Februarisol och utomhusarbete

En februaridag lagom kall, med sol som skiner och arbete någorlunda utom räckhåll för nordanvinden är något av det bästa jag vet.
Det är inte bara uppe i norra delarna av Sverige, där ljuset återkommer gradvis och solen stiger över fjälltopparna, som ger ett visst mått av hopp inför den stundande våren.
Trots minusgrader rinner det och porlar i bäcken som går över våra marker. Vid närmare påseende kan man urskilja naturens finurligheter med en blandning av is och rinnande vatten, av multnande växter och fortfarande gröna sådana och av det som naturen redan väckt till liv.
Under en  tur runt gården fick vi se prov på naturens fantastiska skeenden. I en granplantering som snart är avverkningsklar har ljuset väckt harsyran till liv. De gröna bladen finns där nere i mossan, färdiga att plocka för att bygga upp C-vitaminförrådet. I bäcken rinner vattnet klart och kallt och lämnar skapelser av is där man minst kan ana det.
Kan du höra porlandet i bäcken?
En bit längre ned har isen släppt från kanterna och ligger som ett tak över det rinnande vattnet.
Ett microperspektiv med istaket och vattenfallet.
Under vår promenad kunde vi planlägga årets utearbete med fortsatt utökning av våra beteshagar. Ännu så länge är det bara urgallrad skog men snart så...

Vi startade med röjningen av skogsgläntan. ett fårstängsel som gjort sitt skall bytas ut i samband med att beteshagen utökas. Alla grenrester från fällda träd skall samlas ihop och läggas på hög för att kunna eldas upp vid tjänlig väderlek dvs minimalt med blåst och gärna lite snö på marken. Om inte Kung Bore tar ett nytt tag får det eldas med försiktighet.
Träd som vinden tagit skall undan från stängsel och skogsvägar för att lämna fri passage.
Vi gjorde vårt bästa med hjälp av Nellie som höll kontroll på både oss och gårdsplanen så att inga obehöriga tog sig fram.
Husbonn' går knappt att känna igen, påpälsad under allt som krävs för att nordanvinden inte skall komma åt fri hud.
Det bästa med att arbeta tillsammans är att man kan dela upplevelser och ibland ändra inriktning på arbetet, vilket hänt då och då under våra många år tillsammans.
KM bygger på högen
Ibland när man släpar grenar hittar man något som kräver en extra titt under andra förhållanden.
Några döda grenar togs in. På dessa fanns små isklumpar som visade sig bestå av svamp. Svampen behövde tina och torka till för att kunna avslöja sina hemligheter. Grenarna befriades från svamparna som lades i en tom äggkartong som helt lämpligt stod placerad invid vedspisen. Den var tänkt att bli tändmaterial men fick en alternativ användning som förvaring åt mina "fynd".
Det får visa sig så småningom vad de små knoppiga svamparna i grenklykorna egentligen är för något.

Här ligger den - grenen som väckte min nyfikenhet.
Titta vid pilen.

Närbild på utväxterna inkapslade i is.

En lite större bit, ca 2 cm på största stället.
Oavsett vad fynden visar sig att vara, eller inte vara, har vi haft en härlig eftermiddag ute medan vi arbetat med att göra skogsgläntan fin och städad. 
Vi hoppas på fler vackra dagar med mer natur(liga) upplevelser.

torsdag 11 februari 2016

Gammelnorsk Spelsau Del 3

Så är den tredje delen av min ull klar. Den grå delen var betydligt mjukare än den "vita" mer som den bruna ullen. En del av ullen hade grova täckhår, rejält grova och mycket sträva och långa svarta hår. Dessa avlägsnades innan ullen tesades*.
Grova täckhår är lätta att separera från locken om man fattar tag om spetsen med ena handen och med fingrarna mot handloven på andra handen om klippändan och försiktigt drar i täckhåren. Kvar har man bottenullen som kan kardas. Jag kardade ullen på min kardmaskin, en Louët som är försedd med motordrift.
Det behövdes tre kardomgångar med bortplockning av skräp och de små knutor som kan uppstå i ullen när man kardar lång ull, speciellt ettårsull med lammull som fått växa utan att klippa den första fina ullen.
Den kardade ullen delades i en kontinuerlig längd som sedan kunde sträckas i två omgångar till ett kardband.
Den delade ullen innan sträckning
Kardbandet spanns på min Joy utväxling 8,5:1 med ett kraftigt indrag för att undvika för mycket snodd. (not. utväxlingen är annorlunda på min spinnrock eftersom den gjorts av KM)
Det färdiga entrådiga garnet lindades upp på handen (Andean Plying)för att tvinnas med en tråd från början och en från slutet av garnet (egentligen ett så kallat halvbackat garn) och tvinnades med samma utväxling.
Garnet härvlades och knöts om och tvättades i en mild tvättlösning, sköljdes, centrifugerades och hängdes upp för tork.
Garnet, ett löst spunnet, tvinnat garn med mycket luft i  som passar till grövre tröjor. Tröjor som blir porösa och samlar mycket luft och därmed blir varma att använda när kölden kryper in på kroppen.
Med detta var ullen som medföljde boken om Spelsaufår, en mycket läsvärd bok som varmt kan rekommenderas, färdigspunnen.
Det färdiga garnet
Ullen är spunnen på fyra olika sätt

  1. tesad och nystad ull (det bruna garnet) här
  2. kammad ull (naturvit) här
  3. kardade kamrester (naturvit) här
  4. tesad och kardad ull (grå ull) se ovan
Det mjukaste garnet blev det av metod 1 och 4 vilket bekräftar min tanke om att lång ull med både täckhår och bottenull blir bäst om man spinner den med mindre snodd i både det entrådiga och det tvinnade garnet.
Kamgarn av kammad ull med enbart lite bottenull blir glansig men inte mjuk, slitstark och passar till varpgarn, gobelin- och bildvävnadsgarn.
Kamrester som kardas och spinns blir inte ett slätt garn men ett garn med mycket luft och därmed ett garn att använda till mössor, vantar eller liknande.

Av samma sorts ull från ett och samma får kan man alltså spinna fyra olika sorters garn med åtminstone två användningsområden.
Motsvarande kan vi åstadkomma med ull från våra svenska får t ex Ryafår, Dala Pälsfår, Värmlandsfår, Klövsjöfår med flera. Utseendet på garnet kan variera med fårras men kanske mest med det spinnsätt vi använder för att åstadkomma det garn vi vill ha.


*Tesa är att dela ullen i sidledd, för att åstadkomma ett tunt flor av locken som sedan kan spinnas direkt eller kardas. Andra sätt med liknande resultat är att piska ullen, plocka ullen eller att försiktigt kamma topp och klippända (utan att ta bort bottenullen).
Motsvarande förfarande inom industrin kallas plysning och använder en maskin med metallpiggar som drar isär ullen som filtats genom industriell tvätt som inte är lika skonsam som den tvätt vi gör i mindre skala hemma.  Andra sätt som använts i äldre tid är en faktbåge som ser ut som en stråke i större skala och som man slår på för att åstadkomma vibrationer som får ullen att luckras upp.